Det är tisdag i påskveckan och när jag går ut genom ytterdörren känner jag en mild bris från Lake Michigan, som ligger bara några hundra meter från vårt hem. Som alltid så här års för den med sig en säregen doft. Det är ingen särskilt angenäm doft, men heller inte störande. För mig är den ett av de mest tydliga vårtecknen eftersom den innebär att isen nu börjar gå upp.
Det är tisdag i påskveckan och världen vaknar. En rödhake pickar i marken på jakt efter en fet frukostmask. Krokusarna sträcker sig modigt upp genom den smältande snön, redo att brista ut i blom. Forsythian i vår trädgård flammar redan gul vid husknuten, stark och modig i vårsolen.
Det är tisdag i påskveckan. Och jag tänker på hur genuint katolsk påsken är. Visst firar också de protestantiska samfunden påsk, men de tycks ofta sakna den stadiga grunden, det orubbliga fundamentet. Här i Chicago finns mängder av protestantiska samfund – till och med ett som har sina anor i det som tidigare var Svenska missionsförbundet – och alla firar på olika sätt.
Den sekulära världen firar knappast påsk överhuvudtaget. Genom åren har den alltmer tagit över de flesta kristna högtider genom att lägga fokus på de världsliga bitarna medan den andliga delen helt ignoreras. Julen har blivit en färgstark vinterfestival med fester, belysning, mat och dryck och musik. Massor med bjällerklang och ett minimum av Adeste Fideles.
När juldekorationerna väl tas ner – inte sällan redan den 1 januari – börjar affärsmännen genast lobba för alla hjärtans dag – Valentindagen, Saint Patricks Day och så vidare.
Till och med höstens stora kristna högtid, alla helgons och alla själars dag, handlar idag, i alla fall här i USA, mer om halloween än om våra själar i himlen. Få av de som klär ut sig på halloween känner ens till anledningen till varför de firar.
Påsken är annorlunda. Påsken är orörd. Påsken är kristen. Visserligen gör sig godisförsäljarna en viss förtjänst så här års, och äggindustrin går knappast på knäna, men på det stora hela erbjuder påsken inte särskilt mycket för de icke-kristna åskådarna att profitera på, exploatera eller i övrigt hänge sig åt.
Att uppmärksamma påsken alltför mycket skulle vara som att erkänna att Guds son faktiskt korsfästes, dog och uppstod från de döda, och det är ingenting man vill låtsas om.
Under denna glädjefyllda tid finns inget behov av att förstärka stämningen med ljus, glitter eller musik. Vår tid av botgöring är över. Vår Frälsare har uppstått från de döda, just som han sa att han skulle göra. Och runt omkring oss firar hans skapelse livet.
Stephen Corbett
Chicago, USA
Texten publicerades första gången i Km nr 4/2016
