Pappa Johann Sebastian Bach och två av hans söner, Johann Christian och Carl Philipp Emanuel, har alla skrivit var sitt Magnificat. Att ge ut dem samlade på en CD är en kulturgärning, särskilt när de är så fint inspelade.
Pappa Bachs Magnificat från omkring 1730 är hans kanske mest framförda körverk. Skrivet som en sorts varumärkesmarkering i början av hans Thomaskantorskap i Leipzig, senare omarbetat. Ett praktfullt, sprakande fyrverkeri till Guds ära med mäktiga körer, fantasifullt varierade solon, mustig instrumentering med pukor och trumpeter och rappa, sammanhållna och energiska satser.
Johann Christian, den yngste sonen, den mest kosmopolitiske och därtill konvertit till katolska kyrkan, är den som tydligast lämnat fadersarvet bakom sig. Som domkyrkokantor i Milano skriver han sitt Magnificat till en vespergudstjänst, kortare, mer sammanhållet och ljust och soligt i italiensk stil. Stråkarna stöds av oboer och trumpeter, men den tunga prakten i faderns 30 år äldre version är ersatt med något smidigare, lättare.
Och så son nummer 2, Carl Philipp Emanuels Magnificat, ytterligare 20 år yngre och troligen skrivet som arbetsprov till ansökan om tjänsten som ny Thomaskantor sedan pappa Bach dött, med 40 minuter den längsta versionen av de tre och hållet i tidens anda: Empfindsamkeit, Känslosamhet.
Början citerar faderns version, och ekon därifrån återkommer flera gånger. Samtidigt pekar musiken framåt, eleganta solon och duetter med ”suckar” och exklamationer andas en ny tid. Mozart och Haydn anas vid horisonten.
Kaj Engelhart
Bach Magnificats: Johann Sebastian, Johann Christian, Carl Philipp Emanuel
Arcangelo: solister, kör, orkester, dir. Jonathan Cohen
Etikett: Hyperion CDA68157 (Naxos)
