Författare: Mikael Niemi
Titel: Koka björn
Förlag: Piratförlaget
2017
En stor dos religion, en nypa sex och så mord. Mikael Niemis roman Koka björn rör sig på flera nivåer. Ruskiga kvinnomord sker i kontraktet och prosten ser och hör annat än vad länsman gör. Som i en Agata Christieroman pusslar Niemi ihop en historia som får sin lösning i sista kapitlet. Men innan dess undersöks kvinnoliken, framförallt de privata delarna noggrant, allt i vetenskapens namn.
En annan nivå skildrar den lutherska kyrkans Leastadianska väckelsehistoria, samtidigt som den samtida samiska kulturen skildras enbart ur ett svenskkyrkligt perspektiv. Ytterligare en nivå i romanen rör bromancerelationen mellan Leastadius och hans unge samiske skyddsling.
Mikael Niemi kan sin Kalevala, han kan samiska myter. Som en underström i hela grabbromanen/deckaren/kyrkohistorieskildringen löper den samiska myten om björnoffret. Kvinnans dödsoffer för att män skall få leva. Mer säger jag inte, för att inte avslöja berättelsens bästa skikt.
Jag både gillar och inte gillar Koka björn. Niemi är en utomordentlig författare, jag gillar hans förtrogenhet med religion, myter och skrönor, men jag stör mig på hans skildring av samer och kvinnor. Sex, mord och bromance är inte en helt lätt kombination, inte ens för Mikael Niemi.
Madeleine Sultán Sjöqvist
