Det har den senaste tiden utspelats märkliga scener på andra sidan Atlanten. Starka känslor är i svall efter att ett utkast läckt som, om det är äkta, visar att det nu finns en konkret vilja bland en majoritet i USA:s högsta domstol att upphäva beslutet Roe mot Wade från 1973. Domslutet, som upprätthölls och utvigdades i Planned Parenthood mot Casey från 1993, ger kvinnor konstitutionell rättighet till abort under de första två tredjedelarna av graviditeten.
Dagarna efter att läckan spreds i media skedde en mängd aktioner och våldsdåd riktade mot kyrkor och andra platser över hela USA. Det rapporterades bland annat om stulna tabernakel, bombhot mot kyrkor, hot om att störa mässor och bränna eukaristin, vandaliserade kyrkobyggnader, graffitti och mordbränder intill läkarmottagningar och pro life-organisationers lokaler, samt demonstrationer utanför några av domarnas bostäder och intill kyrkor där man firade mässan. Ett flertal församlingar ska ha hyrt in vakter för att säkra de troendes möjlighet att besöka sin kyrka.
Också här svallade känslorna högt på de vanliga arenorna och ända upp på ministernivå. ”Den ständiga jakten på att inskränka kvinnors rätt till sin egen kropp hör inte hemma i ett modernt samhälle. Att abortförbud ens är en aktuell fråga i västerländska demokratier 2022 är vidrigt.”, twittrade klimat- och miljöminister Annika Strandhäll den 3 maj. Aftonbladets ledarsida skrev samma dag om ”… den amerikanska aborträtten. En rättighet som borde vara självklar för alla nationer som vill kalla sig demokratiska”.
Sedan när blev definitionen av demokrati beroende av en viss abortlag? Är ett land, enligt detta sätt att tänka, bara en demokrati om abort tillåts fram till graviditetsvecka 18? Eller 12? Eller 24? Står vi inför ett helt nytt demokratibegrepp?
Det är slående att långt de flesta som yttrat sig i frågan tycks ha varit märkligt oförmögna att ta till sig fakta och begrunda den, innan de kastade sig över tangentbordet eller mobilen. Vad det faktiskt handlar om – oavsett hur man ser på frågan om abort – är en demokratiseringsprocess för abortlagen i USA. Varken mer eller mindre. I snart femtio år har frågan om abort styrts av ett domslut taget av högsta domstolens nio domare, tillsatta efter personlig nominering av landets president Det är knappast ett demokratiskt sätt att bestämma över liv och död – eller över sjukvårdspolitik, för den delen, vilket abortförespråkare hävdar att saken handlar om: ett medicinskt ingrepp rätt och slätt. Betänk det ramaskri som skulle uppstå om vårt lands abortlag – eller andra lagar – skulle avgöras av nio icke-valda domare, alla tillsatta efter personliga nomineringar av statsministern.
Nu lutar det åt att en majoritet av högsta domstolens domare i det pågående fallet Dobbs mot Jackson Women’s Health Organization kommit fram till att det fjortonde tillägget till USA:s grundlag från 1787 inte ger någon ”rätt till” eller ens vägledning när det gäller abort, och att domslutet Roe mot Wade var undermåligt, konstitutionsvidrigt och byggde på dåligt underlag. Det slutgiltiga beslutet väntas i månadsskiftet juni/juli. Upphävs Roe mot Wade resulterar det i att frågan i ställer återgår till delstaterna, där folkvalda politiker då måste fatta politiska beslut om och stifta lagar som rör abort. Ett demokratiskt skifte och en långt mer demokratisk process – är det inte att bejaka? Eller menar kanske Sveriges miljöminister och andra tyckare att ökad demokrati är ett hot, eftersom de folkvalda kanske fattar ”fel” beslut?
Helena D’Arcy
