Apg 14:21b–27; Upp 21:1–5a; Joh 13:31–33a, 34–35
Om någon handlar enligt Gamla testamentets princip om ”öga för öga, tand för tand”, om han inte kan sträcka ut försoningens hand eller acceptera den hand som en annan person sträckt ut i vänskap, om han hämnas, så är han i sin själ inte en kristen, även om han försäkrar sin trofasthet mot Kristus. Det är i förlåtelsen av oförrätter som barmhärtighet uttrycks på ett speciellt sätt.
Att älska andra var inte ett nytt bud men att göra det med samma kärlek som Kristus älskar oss, det var en helt revolutionerande tanke. Vi ska alltså älska varandra så mycket att vi är beredda att offra oss för varandra. En sådan kärlek drar inte bara till sig världens uppmärksamhet, den gör också de troende enade och starka i en fientlig värld. Jesus var ett levande bevis på Guds kärlek – vi ska vara bevis på Jesu kärlek.
Den kärlek som Jesus pratar om, borde Kristi lärjungar ha till varandra som ett bevis på att de tillhör Jesus. Kärlek är inte bara sympati. Den är en attityd som visar sig i praktisk handling. Hur ska man göra för att älska varandra med Kristi kärlek? Genom att hjälpa till trots att det inte passar just för ögonblicket, genom att ge när jag själv har behov, genom att ägna mig åt andra istället för mig själv och genom att ta emot orättvisa beskyllningar utan att ge igen. Den typ av kärlek är inte lätt att visa. Det är därför den uppmärksammas och de som ser den kommer omedelbart att förstå att den är övernaturlig. Herren Jesus tillägger att det inte räcker med att älska sin nästa som sig själv, utan efter Jesu eget exempel, ”så som jag har älskat er”. Herren Jesus kallar oss till sådan kärlek idag. Han hävdar att vi också är kapabla att älska på detta sätt.
broder Witold Młotkowski OFM
