1 Sam 1:20–22, 24–28; 1 Joh 3:1–2, 21–24; Luk 2:41–52
I sin oändliga kärlek vill Fadern att Sonen ska dela allt mänskligt. Därför får Jesus växa upp i en familj tillsammans med Maria, sin mor och sin fosterfar Josef. Sonen väljer som barn att bli helt och hållet beroende av sina föräldrar, han lägger sitt liv i deras händer. Därför är Maria och Josef den främsta förebilden för alla föräldrar.
Vi vet också att Josef var snickare och att Jesus fick samma yrke. Det mänskliga arbetet hade efter syndafallet varit ett straff: Du skall slita för ditt bröd i ditt anletes svett tills du vänder åter till jorden (1 Mos 3:19). När nu Gud väljer att arbeta som snickare i Nasaret blir vårt dagliga arbete helgat. Vi får se arbetet som en tjänst åt Gud och oss själva som hans medskapare. Herre, vår Gud, låt oss känna din ljuvlighet. Låt allt vi gör krönas med framgång! (Ps 90:17).
Jesus i Nasaret är också en förebild för alla barn. I evangeliet på söndagen efter jul berättas att Jesus blev äldre och visare och vann Guds och människors välbehag (Luk 2:52). Uppväxttiden ska alltså vara en tid när en ung människa ska tillväxa i vishet inför andra människor. Visst är det viktigt med utbildning och framtidsplaner, men målet för den unga människan måste vara att finna en inre stabilitet och ett upplyst samvete så att hon gör det goda och undviker det onda. Gudsfruktan fostrar till vishet, ödmjukhet är vägen till ära (Ordspråksboken 15:33).
Att tänka på: Låter jag mitt hem bli likt Heliga familjens hem i Nasaret?
f. Jan Byström
