Regi: Björn Tjärnberg och Rebecka Brander
Medverkande: Ida Johansson, Emma Örtlund, Per Johansson med flera
Först som sist: dokumentärfilmen Det kunde varit vi är fantastisk. I en bedagad husbil ger sig Glada Hudikteaterns skapare Per Johansson, Ida Johansson och Emma Örtlund ut på en färd genom Sverige. Ida är bärare av Downs syndom, Emma har en lättare intellektuell förståndsnedsättning och är diagnostiserad för epilepsi. Att trion har charm vet alla som tidigare sett filmen Hur många lingon finns det i världen? eller dokumentären Catwalk.
Nu gör dessa en resa i rasbiologins fotspår. Per tillstår att han först kände sig tveksam till att låta flickorna ta del av historiens grymheter. För det får de göra, först när de på universitetsbiblioteket Carolina Rediviva träffar Ola Larsmo som berättar om det rasbiologiska institut som öppnade i Uppsala 1922, med skallmätningar och utsortering som följd. Sedan – och än värre eftersom de utsatta levandegörs via gamla filminspelningar och fantastiska skådespelare – genom ett besök på Vipeholms sjukhus i Lund, som mellan 1935 och 1982 fungerade som en anstalt för ”sinnesslöa”. Att patienterna utnyttjades som försökspersoner genom bland annat ”sockerexperiment” är numera välkänt men var det inte då. Här placerades också så många som hade lättare funktionsnedsättningar, som lille Olle som fyra år gammal skickas bort från föräldrar och syster och vars längtande brev till mamman aldrig når fram till henne. Nu finns de på universitetsbiblioteket i Lund. Det är stort och svårt att ta del av innehållet i breven och av den iscensättning av Olles liv – han dör 42 år gammal – som åskådliggörs med hjälp av statister.
Om hur så många gömdes och glömdes vittnar Vipeholmsstenen i utkanten av Norra kyrkogården i Lund. Här vilar 560 anonymt begravda människor, döda på Vipeholm mellan 1935 och 1965. Per tar med sig Ida och Emma till stenen. Idas ”Jag gråter för det kunde varit jag” är hjärtskärande. Men när flickorna ser tillbaka på den färdiga filmen är de överens. Detta är det viktigaste de någonsin gjort. Och resan genom Sverige, då de bland annat besöker Olles barndomshem, har ju varit väldigt rolig också.
Gömda och glömda? Nej, det får inte sluta så. Ida och Emma bestämmer sig för att ordna en fest till de bortglömdas minne. I april 2023 inbjuder Glada Hudikteatern till en manifestation för människors lika värde och ett mer inkluderande samhälle på Sergels torg. Tack vare slutscenen í filmen kan också vi som inte var med där få en glimt från den storslagna manifestationen – och nycklar till en bättre framtid. Missa inte möjligheten! Missa inte filmen!
Margareta Murray-Nyman
