Seminaristen Ján Havlík, förföljd och torterad av Tjeckoslovakiens kommunistiska regim, saligförklarades i lördags i staden Šaštin i västra Slovakien.
Ján Havlík, kallad Janko, föddes 1928 som äldst av fyra syskon i en fattig familj. Som pojke ska han ha varit synnerligen odisciplinerad, men hans faster, som var ordenssyster, hade gott inflytande på honom. Vid femton års ålder påbörjade han sin gymnasieutbildning på en skola som drevs av Lazaristorden. Han var fast besluten att själv bli missionär och att träda in i samma orden.
Efter Andra världskriget beslöt den tjeckoslovakiska kommunistiska regimen att slå sönder de kyrkliga strukturerna i landet. I maj 1950 deporterades Ján Havlík och övriga seminarister. De utsattes för kommunistisk ”vidareutbildning” och tvångsarbete under tre månader.
Samtliga landets seminarier kontrollerades av staten, men ett underjordiskt seminarium etablerades. De som deltog arresterades i oktober 1951. De fängslades och torterades i femton månader. I februari 1953 dömdes Ján Havlík till fjorton års fängelse och skickades till straffarbete. Han utsattes för isolation och brutal tortyr för att ha hjälpt sina medfångar. Han fortsatte ändå att i hemlighet kopiera och översätta religiösa och filosofiska texter.
Han friades 1962, svårt märkt av fångenskapen. Han prästvigdes aldrig men fortsatte sitt översättningsarbete utanför fängelset, från franska, tyska och italienska. Han dog 1965, endast trettiosju år gammal.
(Medium)
