Hon var född på självaste yom kippur i en ortodox judisk familj, tog avstånd från all religion i de tidiga tonåren men dog som katolsk nunna i Auschwitz gaskammare. 1987 saligförklarades hon av Johannes Paulus II och idag är hon ett av Europas skyddshelgon. Edith Steins liv var i alla avseenden högst anmärkningsvärt.
Yom kippur är den judiska försoningsdagen, som infaller tio dagar efter det judiska nyåret rosh hashana. För en troende jude är denna den viktigaste men också allvarligaste högtiden under hela året, då man både fastar och ber. På denna stora dag föddes Edith Stein, den 12 oktober 1891 i Breslau, som då tillhörde Tyskland men efter Andra världskrigets slut kom att ligga i Polen och på polska kallas Wroclaw.
Hon var yngst av elva barn och en smula favoriserad av föräldrarna, Siegfried och Auguste Stein, just för att hon var yngst och född på yom kippur. Hon fick en judisk uppfostran och vägleddes främst av sin mor och en syster, men förlorade tidigt sin tro och betraktade sig från tretton års ålder som ateist. Hon var, ungdomens förväntade sorglöshet till trots, redan som ung mycket radikal, i ordets rätta bemärkelse efter latinets radix, rot, någon som går till botten med allting och söker ursprung. Hon kunde inte ta till sig sin mors judiska fromhet och hon förkastade gudsidén när hon fann få belägg för att troende, vare sig de var judar eller kristna, verkligen trodde. Edith accepterade inga halvmesyrer. Hon ville ha hela bilden. Hon ville ha sanningen. Och hon skulle få den.
Samtal med intellektuella
Hon var intellektuell och anmärkningsvärt akademiskt begåvad. Edith studerade för Edmund Husserl, den moderna fenomenologins fader, vid universitetet i Göttingen, blev hans assistent och följde med honom till universitetet i Freiburg, där hon 1916, tjugofem år gammal, lade fram sin avhandling Zum Problem der Einfühlung, ”Om empatins problem”. Bland Husserls andra elever fanns blivande storheter som Martin Heidegger och Max Scheler. Edith förde samtal med existentialisterna och hon hade även en del kristna intellektuella i bekantskapskretsen. Vid ett tillfälle 1921 befann hon sig i biblioteket hemma hos en sådan vän när hon plockade upp Teresa av Avilas självbiografi. Hon kunde inte lägga den ifrån sig. ”Detta är sanningen”, upprepade hon gång på gång för sig själv medan hon läste den från pärm till pärm. Och från den stunden var hennes liv förändrat.
Avvaktade klosterinträde
Edith Stein lät döpa sig 1922, lämnade tjänsten som Husserls assistent och började undervisa vid dominikanernas flickskola i tyska Speyer, där hon blev kvar till 1932. Egentligen hade hon önskat att redan från början gå in i karmelitorden, men konversionen till den katolska kyrkan hade tagit hårt på hennes judiskt fromma mor och därför avvaktade Edith. Hon översatte Thomas av Aquinos De Veritate, ”Om Sanningen”, till tyska för första gången och studerade många andra filosofer.
Hon lämnade flickskolan när hon 1932 fick tjänst vid pedagogiska institutet i Münster, men denna blev inte långvarig. Hon var ju ändå judinna. Nazisterna, som kommit till makten tidigt 1933, tvingade henne att säga upp sig och såg samtidigt till att hon fick på sig den gula davidsstjärnan. Snaran började dras åt.
Men Edith fortsatte orädd att verka. Hon skrev till Pius XI, presenterade sig som ”ett barn av det judiska folket som genom Guds nåd sedan elva år tillbaka också är ett barn av den katolska kyrkan”, vittnade om nazisternas övergrepp och påtalade det orimliga i att kyrkan fortsatte att tiga. Hon fick aldrig något svar och det är okänt om brevet överhuvud taget nådde fram till påven personligen.
År 1934 inträdde Edith Stein, återigen till sin mors stora förskräckelse, i karmelitorden och tog sig namnet Teresa Benedicta av Korset. Hon fortsatte att forska och skriva och presterade bland annat en avhandling i metafysik, Endliches und Ewiges Sein, där hon kombinerade och jämförde Husserls teorier med den florerande nythomismen. Hon började även skriva självbiografin Aus dem Leben einer jüdischen Familie, som skulle få ett abrupt avslut vid arresteringen några år senare, samt betraktelsen Kreuzeswissenschaft, om Johannes av Korset. Edith författade, studerade och bad, fastade och föreläste. Hon levde ett heligt liv, som nazisterna ganska snart skulle släcka. Och hon förberedde sig för att lida martyrdöden.
Mördad av nazisterna
Situationen i Tyskland hade nämligen blivit alltmer ohållbar och somliga av nunnorna vid Ediths kloster i Köln tvingades ge sig av. Edith och hennes biologiska syster Rosa, som också konverterat och varit verksam som externsyster vid sagda karmelitkloster, sändes till ett kloster i nederländska Echt. Året var 1938 och där trodde man att de skulle vara relativt säkra.
Edith själv var emellertid övertygad om att hon inte skulle slippa undan och förberedde sig i tysthet. Tyskarna invaderade Nederländerna 1940 och systrarna höll sig stilla i klostret. Krisen kom efter två år då det nederländska biskopskonciliet fördömt nazismen som antisemitisk och rasistisk. Nazisternas hämnd lät inte vänta på sig. På order av rikskommissarie Arthur Seyss-Inquart inleddes den 26 juli en klappjakt på judiska konvertiter och man fann sammanlagt tvåhundrafyrtiotre sådana. Edith Stein och hennes syster Rosa greps den 2 augusti och fördes först helt kort till Amersfoort och därefter till Westerbork, två oerhört brutala transitläger i Nederländerna avsedda för dem som skulle vidare till koncentrations- och förintelseläger i Polen och Tyskland.
I Westerbork, som Anne Frank passerade igenom ett par år senare, blev hon av en holländsk vakt erbjuden hjälp att fly. Edith tackade vänligt men bestämt nej. Hon ville inte undslippa att ”dela sina bröders och systrars öde”. Kort härefter skickades hon tillsammans med storasyster Rosa och ytterligare niohundraåttiofem judar till förintelselägret Auschwitz-Birkenau.
Drygt åttio procent av de judar som anlände till den omtalade avskiljningsrampen i Bireknau registrerades aldrig som fångar utan skickades direkt till gaskamrarna. Så skedde även med Edith och Rosa Stein, som avklädda tillsammans mötte döden i den överfyllda och mörklagda gaskammaren den 9 augusti 1942.
Edith var då femtioett år gammal. Fyrtiofem år senare, 1987, saligförklarades hon av Johannes Paulus II. Och den 11 oktober 1998 kunde hela den universella kyrkan fira hennes liv, död och himmelska födelsedag, när samme påve helgonförklarade henne som sankta Teresa Benedicta av Korset – bekännare och martyr.
Lars Brander
