Clemens August von Galen föddes 1878 som det elfte barnet i en familj med totalt tretton barn. Han prästvigdes i Münster 1904 och var verksam där i två år, innan han förflyttades. Först 1929 kom han tillbaka, fyra år innan han vigdes till biskop av Münster. Redan året efter, 1934, började han kritisera nationalsocialisternas raspolitik i predikningar och herdabrev. Det var även Clemens August von Galen som var en av de drivande krafterna bakom påve Pius XI:s antinasistiska encyklika Mit brennender Sorge, som publicerades 1937.
I staden Münster torde det finnas en del som ännu kommer ihåg biskop von Galen under hans glansdagar som en synnerligen orädd biskop under den värsta nazitiden. Han predikade hårt och konstant mot Hitlerregimen, dess judeförföljelser, tvångssteriliseringar och det eutanasiprogram som initierades 1939.
Biskopen kritiserade även öppet koncentrationslägren, liksom nazisternas konfiskering av katolska byggnader, och hans popularitet bland de troende skyddade honom. Det finns en berättelse om att tyska statens hemliga polis, Gestapo, en gång kom och bad honom följa med. ”Visst” sa den två meter långe, kraftige biskopen, ”låt mig bara klä på mig”. Då tog han på sig hela sin biskopsskrud, inklusive sin cappa magna, den långa, röda biskopskåpa som förr i tiden var vanlig i processioner, och gick ut till Gestapopoliserna. Omedelbart fylldes hela platsen framför domkyrkan av människor och säkerhetspolisen kunde inte ta med honom.
Biskop von Galen, vars rättframma predikningar spreds illegalt, försökte få sina biskopskollegor i Tyskland att inta samma tuffa attityd, men de var mer försiktiga och ville inte reta upp Hitler ännu mer – de ville rädda vad som räddas kunde och skydda katoliker mot förföljelse. Efter kriget fortsatte von Galen sina kritiska predikningar, men nu mot de övergrepp som tyskarna utsattes för av de allierade ockupationssoldaterna – plundring, massvåldtäkter och påtvingad svält – något som det i dag inte berättas om så mycket.
Biskop von Galen upphöjdes till kardinal av påven Pius XII i februari 1946. När han kom tillbaka till Münster den 16 mars firades han och utnämndes till hedersmedborgare av borgmästaren. Framför femtio tusen åhörare, intill det som fanns kvar av domkyrkan efter att staden hade bombats, höll kardinalen ett tal. Han tackade de församlade för deras trohet mot honom som biskop under nationalsocialisternas regim och förklarade att det varit hans skyldighet som biskop att tala klarspråk om det som hände i landet. Vad ingen då visste var att kardinalen var svårt sjuk och bara sex dagar senare, den 22 mars, dog han. Clemens August von Galen saligförklarades av påven Benedikt XVI den 9 oktober 2005.
En av von Galens ministranter under hans tid som biskop i Münster var Peter Hornung, senare jesuitpater och kyrkoherde 1966–1993 i Sankta Eugenia församling i Stockholm.
(KLN, www.vatican.va)
