Herman Lindqvist, Albert Bonniers förlag, 2023
1523 valdes Gustav Vasa till kung, en händelse som femhundra år senare framstår som en milstolpe i svensk historia. Under sina nästan fyrtio år på tronen lyckades han centralisera och utveckla statsapparaten och försvaret, och även införa en nationell, luthersk kyrka. I samtiden var det dock inte självklart att denne man skulle lägga grunden till den moderna nationalstaten, och det var heller inte självklart att just han skulle bli vald. Det var i vakuumet efter Stockholms blodbad, då så många av aristokratins ledande män och tronpretendenter avrättats, som han lyckades samla svenskarna i ett befrielsekrig mot danskarna.
I samband med stora jubileer brukar det ges ut en uppsjö av böcker, så även denna gång. Det har dock varit tunnsått med biografier och Lars-Olof Larssons utmärkta levnadsteckning från 2002 är fortfarande ohotad (Gustav Vasa – landsfader eller tyrann?). Den ende som vågat sig på att ge ut en ny biografi är författaren Herman Lindqvist. Boken behandlar både kungen och tiden och vänder sig främst till den breda allmänheten. Herman Lindqvist är en god berättare och skriver både begripligt och underhållande. Han ger en lättillgänglig översikt över kungens, statens och det svenska samhällets utveckling.
För en katolsk läsekrets är det förstås intressant hur reformationen beskrivs i boken. Lindqvist framhåller kyrkans egendomar, inte den lutherska läran, som den viktigaste drivkraften för Gustav Vasa att reformera kyrkan. Kungen gick dock försiktigt fram, till en början, för att inte stöta sig med den katolska befolkningen som aldrig visat något intresse av ett religionsbyte. Med tiden kom dock åtgärderna mot katoliker att bli hårdare och många ledande personer lämnade landet.
Åsa Karlsson
