Svante Nordin, Timbro förlag, 2021
Det är en svindlande genomgång av 1900-talets paradigmskiften i författarnas, diktarnas, journalisternas och politikernas bidrag till vår historia som Svante Nordin tar oss med på i sin bok. För den äldre generationen en makalös tillbakablick med kortfattade men upplysande analyser av vad som sades, skrevs och förfäktades i ett medieklimat som kommit att nästan revolutionärt förändras, när pappersböckerna och papperstidningarna till slut fick se sig detroniserade av nya media och kommunikationsvägar för ”tankarna och drömmarna”.
För den yngre vetgiriga generationen är det stora verket en rik, historisk kunskapskälla till förståelse av den tid som flytt. Allt passerar förbi i rasande fart men begripligt och intellektuellt hederligt. Vilken förklaring man än skulle önska sig till bildningssamhällets kris, skolprogrammens, forskningens, neutralitetspolitikens, kristendomens och äktenskapens kriser, kan man inte bli besviken på den nordinska.
En sak slår mig som katolsk läsare: den katolska närvaron i Sverige under samma tid, genom kyrkan, biskoparna, författarna och lekmännen, lyser i stort med sin frånvaro. Det är egentligen sorgligt. På något sätt speglar bokens avsaknad av katolska bidrag den kultur som i vårt land alltid tycks vilja fortsätta att vara något annat än vad den kunde ha varit med en annan utformning av reformationen på 1500-talet. Det ”romerska” tycks vara svårt att ge full rättvisa åt, till och med av en sådan idéhistoriker av högsta klass som Svante Nordin.
d Göran Fäldt
