Joel Halldorf, Fri tanke, 2023
Alla kan läsa. Det är inte särskilt ansträngande, och dessutom är text billig, ja, ofta gratis. Men så har det inte alltid varit. Läskunnigheten har gått från exklusiv expertkunskap till något självklart för alla. Dyrt pergament har ersatts av billigare papyrus som ersatts av papper som ersätts av bildskärmar. Texterna har blivit fler, nej de har gått från raritet till överflöd. Och framför allt har själva läsandet gått från mödosamt ljudande till snabb, tyst läsning.
Denna hisnande utveckling går parallellt med vår västerländska civilisations utveckling, en utveckling som är lika hisnande. Vi är ”bokens folk”.
I Bokens folk ser teologiprofessorn Joel Halldorf vår civilisations många vändpunkter och framsteg i ljuset av textens och läsningens utveckling. Greppet är inte helt nytt. Vi känner alla till åtminstone ett exempel på att textteknologi kan påverka samhället. Avlatsbrevens pyramidala framgång på 1500-talet berodde ju på att de framställts med Gutenbergs tryckmaskiner, och reformationens lika pyramidala framgång berodde på att teser, katekeser och bibelöversättningar kunde spridas med samma teknik.
Joel Halldorf visar att utvecklingen också kan gå i andra riktningar. Högläsningarna i klostren drev fram novationer som skiljetecken och rubriker. Karl den stores väldiga rike på 800-talet krävde standardisering av både läsuttal och skrivtecken. Så skapades den karolingiska minuskeln och så gjordes latin till Europas gemensamma språk.
Också vi läsare kan påverkas av textens form. Ett fåtal extremt dyra texter skapar en annan vördnad än dagens överflöd, och mängden text tvingar fram andra läsbeteenden: vi skummar mer än djupläser.
I dag ses tyst läsning som det självklara. Men antikens och medeltidens texter avkodades så långsamt att en ensam läsare uttalade orden och lyssnade till sin egen röst. Först under 800-talet kunde ordmellanrum, skiljetecken och standardiserade bokstavstyper snabba upp läsningen över vad talorganen klarar av. Man började läsa tyst. Och så var hjulet i rullning. Snabbare läsning och fler texter krävde fler hjälpmedel: sammanfattningar, register, rubriknivåer, innehållsförteckningar med mera. Läsning hade blivit något annat, snabbare och flyktigare.
När vi fick fler texter än vi rimligen kunde läsa behövdes urvalsprinciper. Tidigare var det mödosamma avskrivandet på dyrbart material den självklara begränsningen: endast det viktigaste kunde produceras. Sedan kom andra filter: statlig censur, skolans kanon, förlagens lektörer, tidningarnas kritikerkår, reklam och annat. Nu, suckar Joel Halldorf, har de sociala mediernas algoritmer tagit över. Vi styrs in i filterbubblor.
Joel Halldorf låter oss vara med på en spännande resa genom sekler, textteknologi och samhällsutveckling. Mycket känner vi igen, men vi blir hela tiden överraskade av hur djupt text, människa och samhälle interagerar.
Denna stimulerande djupdykning i läsandets historik är inte bara självändamål. Joel Halldorf ser vår digitaliserade textvärld i historiens ljus, och han känner igen tecknen. Vi blir snabbare, otåligare och slarvigare skumläsare i ett överväldigande stort textutbud. Och texterna möter vår otålighet med fragment, slagord och visuella effekter. Det blir en ond cirkel mot allt mer ytlighet.
Joel Halldorf vill verkligen inte bränna skärmar på bål, men han har skrivit en dystopi. Om vi inte på något sätt finner vägar tillbaka till djupläsningen, vördnaden inför texten, en långsammare och mer reflekterande läsning, ja, då är vi inte längre bokens folk.
Läs gärna Joel Halldofs bok. Den är lärd, välskriven och full av aha-upplevelser. Men hans oro är överdriven. Jag som dagligen arbetat med datorer i snart ett halvsekel vet att mediet inte är budskapet. Och lättja, okoncentration och otålighet fanns i rikt mått även bland pappersläsare förr i tiden. Joel Halldorfs Bokens folk är värld djupläsning även om du väljer att läsa den som e-bok.
Lars Melin
