Kan den som inte tror på Gud häda? Blasfemi bygger på att man på något sätt anar att det finns något heligt eller Någon som är helig. Det är detta man då tar avstånd ifrån och vanhelgar. Det är omöjligt för en helt övertygad ateist med en materialistisk livssyn att häda eller vanhelga. Han eller hon kan inte acceptera att det finns något heligt och är därför inte i stånd att vanhelga. Den som av någon anledning, hur besynnerlig den än må vara, absolut vill göra något blasfemiskt måste ha någon relation till det som vanhelgas.
Hur skall vi då reagera när någon vanhelgar det vi vördar som heligt? Det första vi gör är att sörja över att den Gud vi tror på och det som är heligt blir utsatt för vanhelgande. Vi kan möjligen få lov att känna ett visst mått av helig vrede. Sedan får vi snabbt be för den som inte har något bättre att ägna sitt liv åt än att bete sig blasfemiskt. Där kan finnas ett senapskorn av tro och längtan efter Guds helighet som man inte vill erkänna och därför revolterar mot. Det viktigaste är att vi troende helgar Guds heliga namn, att vi försöker gottgöra det sår som man vill tilldela Den som i sig själv är osårbar men har gjort sig sårbar genom att bli människa, lida och dö för oss. Det är denna reaktion som aldrig får utebli hos oss kristna när man vill vanhelga vår Herre: att vi helgar, tillber och vördar honom ännu mycket mer. Vår tro och kärlek väcks till liv. Vi känner ett stygn i hjärtat. Vi skakas om i vårt innersta och gör bot för dem som vanhelgar. På det sättet kan det leda till att Guds heliga namn blir mer helgat!
Den värsta blasfemi vi katoliker kan tänka oss är när man vanhelgar det Allraheligaste Sakramentet. Vi är i stort sett förskonade från detta i vårt land. I länder med katolsk tradition kan det förekomma mer; man vet att det är något heligt som man medvetet tar avstånd ifrån. Två gånger har jag under min tid som biskop varit med om att man har stulit eller brutit sig in i något tabernakel, men det var snarare för att stjäla än för att häda. Efter det firade jag då mässan som gottgörelse. Vanhelgande måste leda till helgande. Vår kärlek till Jesus växer när man angriper honom. Vi talar också om blasfemisk kommunion, när någon tar emot den heliga kommunionen, fast personen i fråga är helt medveten om att han bär på en svår synd som han inte har biktat och fått förlåtelse för.
Det tragiska i vårt land är att så pass många Maria-statyer har vanhelgats: Växjö, Karlskoga, Linköping, Hisingen et cetera. Det är märkligt med ett sådant hat mot den mildaste och mest kärleksfulla kvinna man kan tänka sig. En tilltagsen person tog sig till och med över klostermuren hos karmelitsystrarna i Glumslöv och kånkade iväg med statyn av Bernadette vid Lourdes-grottan. Däremot har Mariastatyn utanför vår kyrka Sankta Maria i Rosengård inte drabbats, även om själva Rosengård lite då och då drabbas av attacker mot poliser och det bränns bilar på löpande band. Jungfru Maria vördas också av muslimer, som brukar påpeka att det står mer om Maria i Koranen än i Bibeln. Jag vågar inte gå ed på att det är korrekt, men det stämmer till lite eftertanke.
När man talar om nazister som brände misshagliga böcker på bål, tycks alla bli upprörda. Och man tillfogar ibland: Där man bränner böcker bränner man snart också människor. När man bränner Koranen i våra muslimska kvarter, är reaktionerna mer blandade. Visst måste man respektera yttrandefriheten, men måste man absolut provocera och visa sitt hat just på de ställen där det bor flest muslimer? Om man valde dollarmiljardärernas Djursholm hade det kanske blivit lite lugnare. Naturligtvis kan man aldrig rättfärdiga att koranbränningar leder till stenkastning mot poliser. I Jönköping lyckades man vända andra kinden till, ringde i kyrkklockor och bad böner. Man behöver inte låta sig provoceras av ett vanhelgande. Det är just det man försöker locka fram. En sak har i alla fall blivit tydlig: Vi får räkna med kulturkrockar mellan den sekulära, religionsfientliga delen av befolkningen och de mer religiösa i vårt land. Därför är det viktigt att vi som tror på den Gud som är helig fortsätter att helga hans namn när man vill vanhelga honom. Vi kan aldrig ge honom all den tillbedjan han förtjänar, men vi kan göra vad vi kan för att hans helighet skall skina i vår värld och förvandla den, så att alla kan leva tillsammans i fred oavsett vad de tror på eller inte vill tro på.
+Anders Arborelius OCD
