Invigningen av De heliga martyrernas kyrka i Kista den 1 maj var en glädjefylld milstolpe för syrianska katolska kyrkan i stiftet. Syrianernas patriark Mor Ignatius Joseph III gläds för de syrianska katolikerna i Sverige och är tacksam för stödet från biskop Anders Arborelius, men när det gäller situationen i Mellanöstern är han desto mer pessimistisk.
Nästan två år efter att Stockholms katolska stift förvärvade dåvarande Akalla kyrka av Svenska kyrkan var det dags för invigning av de syrianska katolikernas nya kyrka, De heliga martyrernas kyrka. I närvaro av biskop Anders Arborelius, den kaldeiske biskopen Saad Sirop Hanna och ett antal andra biskopar, biskopsdelegater och präster kunde de syrianska katolikernas rektor, korbiskop Adris Hanna, i närvaro av patriark Mor Ignatius Joseph III inviga den nya kyrkan.
– Vi är väldigt glada för det förtroende biskop Anders och stiftet visade oss, när de köpte kyrkan, efter att de syrianska katolikerna på egen hand samlat in en femtedel av köpeskillingen, säger fader Adris Hanna till Katolskt magasin.
Även den syriansk-katolska patriarken, som har sitt biskopssäte i Beirut, var stolt över att kunna förrätta invigningen i de renoverade, nu ändamålsenliga lokalerna, och samtidigt kunna träffa enskilda troende, närvara vid trosundervisningen samt viga nio subdiakoner.
– Att se framstegen för de syrianska katolikerna, och att se de stora ansträngningar så många gjort för den nya kyrkan, gör mig otroligt glad, säger patriarken, som tidigare varit i Sverige ett antal gånger. Det ger mig anledning att vara hoppfull för mitt folks framtid här.
”Förfärlig situation”
Lika positivt som han ser på kyrkans framtid i Sverige och andra delar av den syrianska katolska diasporan i främst USA, Kanada och Australien, lika negativ är han över situationen för de kristna i Mellanöstern och i synnerhet samhällsutvecklingen i Libanon.
– Jag vill helst inte vara pessimistisk, men situationen i Beirut är rent ut sagt förfärlig. Vi har elektricitet i ett par timmar om dagen, och inflationen har det senaste året varit 1 500 procent. Dessutom är alla bankkonton frysta, vilket gör att kyrkan har väldigt svårt att betala ut löner för anställda, till exempel lärarna i våra tre skolor. Och ovanpå det gör kyrkan vad den kan för ett stort antal fattiga familjer.
– Det är väldigt svårt att se någon realistisk lösning på den nuvarande situationen, och det verkar som om omvärlden har glömt bort oss. Men vi måste hålla hoppet och vår kristna tro levande – det är allt vi har.
Läs en längre version av denna intervju i Katolskt magasin nr 4/2022 – ute i slutet av maj.