Yvonne Maria Werner, Veritas förlag, 2021
Inte alla dagens katoliker känner till att konversioner har betraktats som landsförräderi och lett till utvisning, i värsta fall dödsstraff. Hur villkoren har förändrats – och förenklats – beskriver Yvonne Maria Werner i den nyligen utkomna boken Vägen till Rom – om nordbors konversion till den katolska kyrkan. Boken belyser, ingående och personligt, konversioner från mitten av 1500-talet och framåt. På köpet får läsaren intressanta inblickar i nordisk och övrig europeisk historia under samma tid.
Yvonne Maria Werner är professor i historia vid Lunds universitet och teologie hedersdoktor vid samma lärosäte. I ett flertal böcker har hon ur olika perspektiv behandlat katolicismens historia i Norden under 1800- och 1900-talet. I Vägen till Rom vidgar hon begreppen till att gälla enskilda nordbors konversioner från reformationen och fram till de senaste decennierna.
Hon lägger upp boken efter tre kronologiska huvudrubriker med teman som konfessionalismens tidevarv, sekulariseringens tidevarv och konversion efter Andra Vatikankonciliet. Med forskarens noggrannhet delar hon sedan upp materialet i kapitel med intressanta närbilder från tidevarven och ingående analyser av deras skiftande förutsättningar för konversion.
Dödsdomar för högförräderi
Fängslande är beskrivningen av vad som hände i Sverige i brytpunkten mellan det katolska livet och reformationen där rekatoliceringssträvandena uppmuntrades av kung Johan iii. Så sent som 1576 grundade jesuitorden, efter påvligt godkännande, en skola för högre utbildning i Stockholm med drygt trehundra elever och med jesuitpatern Norvegus, kallad Klosterlasse, som drivande pedagog. I sammanhanget kan noteras jesuiternas långvariga och framträdande roll inom utbildning och katolsk formation.
Klosterlasse var konvertit och upptagen i den katolska kyrkan under sina studier i Leuven, men Werner har en intressant hypotes: Han uppfattade inte något konfessionsbyte eftersom han under sin uppväxt i Norge hade haft en kyrkoherde som hade bevarat den katolska tron. Hon resonerar att det var likartat med de unga män som han skickade utomlands från sin skola i Sverige.
Senare, fram till Gustav III:s religionsedikt 1781, var det hårdare tider för nordbor som öppet praktiserade sin katolska tro. Bland bokens många exempel finns tre svenska jesuitstudenter som dömdes för högförräderi och otillåten religionsutövning och avrättades i september 1624. Deras danske själasörjare blev landsförvisad.
Många konversioner förekom i hov- och furstekretsar men inte alltid med lyckad utgång. En lyckad och därtill sensationell konversion var dock drottning Kristinas. Frågorna kring hennes steg är många och Werner har inget säkert svar, med förklaringen att drottningen inte har skrivit någon konversionsberättelse, vilket annars var vanligt både då och långt senare.
Berättelser i modern tid
Dessa konversionsberättelser måste vara guldgruvor för en forskare. Några av bokens exempel: Den 1988 saligförklarade, danske läkaren Niels Stensen skrev Redogörelse för min konversion, tryckt 1672. Den danske författaren Johannes Jörgensen, som blev katolik 1896, har beskrivit sin konversion i Mit livs legende. Den svenske markisen Claes Lagergren förde kontinuerliga dagboksanteckningar och utkom under 1920-talet med Mitt livs minne – i nio band!
En nutida konversionsberättelse är antologin Varför jag blev katolik från 1955 med namnkunniga författare som Gunnel Vallqvist och Sven Stolpe, två av många intellektuella, och frispråkiga, konvertiter.
Under de senaste åren har berättelserna kommit i annan form, på hemsidor, i sociala medier, YouTube-kanaler, reportage och intervjuer. Därför upplevs bokens nyligen upptagna konvertiter som redan bekanta, exempelvis den tidigare frikyrkopastorn och Livets ord-grundaren Ulf Ekman och Thomas Idergard som lämnade sin politiska karriär inom Moderaterna, togs upp i kyrkan, trädde in i jesuitorden och vigdes till präst.
Upptagning istället för konversion
Bokens sista kapitel är kort men nutidshistoriskt angeläget. Här utgår Werner från Andra Vatikankonciliet (1962–1965) som öppnade nya vägar, inte minst för ekumeniken. Under rubriken En ny syn på katolsk konversion beskriver hon hur det i den kanoniska lagen från 1982 inte längre talas om konversion utan om upptagning i den katolska kyrkans fulla gemenskap: ”… konvertiten bekänner den katolska kyrkans tro och lära utan att därmed ta avstånd från någon annan religion eller konfession.”
Intressant är att erfara att många medlemmar i de katolska klostren och kommuniteterna i de nordiska länderna är konvertiter, tidigare tillhörande protestantiska klostergemenskaper. De har tagits upp kollektivt i katolska kyrkan men konversionerna har skett individuellt. En tongivande person i sammanhanget är syster Sofie Hamring OP som i boken Stairways to Heaven beskriver sin krokiga väg mot den ”sanning och frid” som hon erfor i katolska kyrkan.
Konciliet betydde mycket även för liturgins utformning, vilket har lett till mer eller mindre svåra interna konflikter i de nordiska länderna.
Känslan av att ”komma hem”
Vägen till Rom är utgiven på Veritas förlag och är den tredje volymen i skriftserien En kort introduktion till. Förlagets förhoppning är att varje volym ska introduceras genom författarpresentationer, men på grund av pandemin har inga fysiska sådana kunnat göras tidigare. Yvonne Maria Werners framträdande i Stockholm tidigare i höstas var det första i serien inför publik på plats och mottagandet blev varmt. På sitt säreget engagerade sätt gav hon en snabb sammanfattning av boken. Därefter följde ett samtal med kyrkoherden i S:ta Eugenia, pater Dominik Terstriep S.J. Bland hans många frågor fanns den om en gemensam nämnare för konversionerna, vid vilken tidpunkt genom århundradena de än har ägt rum. Yvonne Maria Werner nämnde faktorer som liturgins betydelse, kyrkans hierarki, helgonens närvaro, vikten av bön och en lära som har varit fast genom tiderna.
En annan viktig faktor, sade hon, är och har alltid varit känslan av att ”komma hem”.
Den känslan beskrev hon också när hon, efter en fråga från publiken, berättade om sin egen konversion. Den bottnade främst i hennes teologiska och kyrkohistoriska intresse men utvecklades genom studier i främst arbeten av kardinal Ratzinger, senare påve Benedikt XVI. Ja, Yvonne Maria Werner ger ett personligt vittnesbörd om sin konversion, och om sina aktiviteter som enskild katolik, men det är som historiker hon har en uppgift: att berätta för nyblivna konvertiter om den många gånger svåra resan för deras föregångare.
Birgit Ahlberg-Hyse
Fotnot: Vägen till Rom är den tredje volymen av preliminärt planerade tjugo i förlagets skriftserie En kort introduktion till, som enligt informationen ”vill genom initierade skribenter bidra med grundläggande kunskaper om katolska kyrkans tro, liv och lära”. Tidigare utkomna volymer i serien är Liturgins tecken av Anders Piltz OP (2020) och Offer av Clemens Cavallin (2021).
