Italienskan Sandra Sabattini ville bli läkare och missionär i Afrika och ägnade sitt liv åt att hjälpa andra. I söndags saligförklarades hon.
Den tjugotvååriga läkarstudenten Sandra Sabattini var på väg till ett volontärarbete med missbrukare i kyrkans tjänst en tidig morgon i april 1984, när hon blev påkörd av en bil. Tre dagar senare dog hon av sina skador.
Vid hennes saligförklaring i domkyrkan i Rimini, staden där hon växte upp, vittnades om hur Sandra redan från tidig ålder hade varit starkt präglad av sin tro. Hon hade alltid en rosenkrans med sig och brukade gå ensam till kyrkan tidigt varje morgon för att meditera framför tabernaklet. Från fjorton års ålder var hon djupt engagerad i Johannes XXII-kommuniteten, som hjälper de fattiga, funktionsnedsatta och andra marginaliserade.
Under den process som ledde fram till saligförklaringen gick Sandras dagböcker och korrespondens noggrant igenom. Som tjugoårig skrev hon i sin dagbok: Om jag verkligen älskar, hur kan jag då utstå att en tredjedel av världen svälter? Medan jag har det tryggt och behåller min ekonomiska stabilitet? Då skulle jag vara en god kristen, men inte ett helgon. I dag har vi en inflation av goda kristna, men världen behöver helgon.
(Agenzia Fides)
