Undvik orden ”moder och fader”, använd istället ”förälder” för att inte såra någon. Och istället för ”biologiskt kön, kvinna eller man” välj att använda ”kön tilldelat vid födseln”. Om du talar om ”könsbyte”, använd ”könsövergång” och säg inte ”samkönat äktenskap” utan föredra ”egalitärt äktenskap”. Och ”surrogatmoderskap” ska från och med nu kallas ”havandeskap för andra”. Dessa är bara en del av de råd som finns med i Europaparlamentets nya ordlista för ”intern och extern kommunikation”, tillägnad tjänstemän, assistenter, talesmän och politiker.
Några italienska Europaparlamentariker har reagerat på det nya ”politiskt korrekta” språket som har dykt upp i ordlistan på intranätet i Bryssel, tänkt att använda när man berör känsliga frågor. När man förändrar orden manipulerar man deras betydelse med ett klart syfte att omforma människors idéer, varnar de. Sverige reagerar kanske inte lika starkt på de nya orden då många av dem redan är i bruk. ”Könsbyte” kallas till exempel redan ”könsbekräftande vård” i Sverige. Men frågan är om inte rådet att byta ut ”mulatt” till ”tvårasig” är ett oönskat kliv bak i tiden, då man i årtionden har kämpat för att sluta dela upp människan i olika raser.
Första reaktionen är förundran över de nya formuleringarna, ibland på gränsen till löjliga. Men det är viktigt att vara medveten om agendan bakom de nya orden – målet är att förvränga verkligheten, att ersätta den med en serie lögner. Verkligheten må diskriminera, men man kan inte ändra på den. Nomenklatur kan inte ändra på att det behövs en mor och en far för att det ska bli ett barn.
Om man ska koka en levande groda måste man börja på låg värme, brukar man säga – annars flyr den. Ord ändras sakta, betydelsen modifieras, ett nytt språk introduceras som omvandlar hur människor tänker. Den franska, katolska författaren Georges Bernanos sa att om man förlorar kampen om orden, förlorar man kampen om idéerna. Bakom en kommunikation som med rätta inte ska diskriminera, vill man påtvinga en annan idé om samhället, familjen, naturen och livet.
Europaparlamentets nya ordlista leder ofrånkomligt tankarna till George Orwells roman 1984, när han talar om damnatio memoriae – att förinta minnet. Allt som hänvisar direkt eller indirekt till det som opponerar sig mot partiet, elimineras från alla böcker, tidningar, filmer och så vidare. Sen införs det nya ”inkluderande” språket och det ”gamla” avbryts, på order från ovan. Orwell skriver: varje bok har skrivits om, varje bild har ommålats, varje staty och varje byggnad har bytt namn.
Syster Lucia dos Santos, som i ung ålder såg jungfru Maria i Fatima, skrev till kardinal Carlo Caffarra, när han 1982 fick uppdraget att utforma det Påvliga institutet för äktenskap och familj: Den sista striden mellan Gud och den ondes rike kommer att handla om familjen och äktenskapet. Var inte rädd, de som försvarar äktenskapet och familjen kommer alltid att bekämpas med alla medel, för detta är den avgörande punkten.
Kardinal Caffarra svarade: Om man ruckar på grundpelaren kollapsar hela byggnaden, och nu ser vi det – vi vet att vi är framme vid denna punkt. Det är en attack mot Gud, naturen, tiden och minnet.
I samband med att Familjeåret inleddes på helige Josefs dag den 19 mars, påminde påve Franciskus om ”grammatiken i familjeförhållandena”:
Äktenskap, moderskap, faderskap, barnaskap och syskonskap. […] Kärlekens språk kommunicerar genom dessa band. De ger livet mening och mänskligt värde. Språket består inte bara av ord utan också av sätt att vara, hur vi pratar, våra gester, tiden vi lägger ner. […] Familjebanden testas hårt, men förblir samtidigt den mest solida referenspunkten, det starkaste stödet och det oersättliga skyddet av hela det mänskliga och sociala samfundet.
Mycket av den inre andliga exil som många lever i – upplevelsen att ha förlorat sin tillhörighet och identitet – beror på samtidens inbitna arbete med att skära av alla naturliga band i oss människor med familjen och med Gud. Vi fortsätter därför att inte bara använda orden, utan att medvetet älska att vara, son/dotter, broder/syster, man/hustru, fader/moder, man/kvinna och Guds barn.
Charlotta Smeds, Vatican News
