Den ortodoxa kyrkans liturgi präglas helt av bön. Mycket av böneskatten är hämtad ur den heliga Skrift, främst Psaltaren, men många kyrkofäder har skrivit böner, ofta i lyrisk form, som infogats i liturgin. Bönen är, även när man ber ensam, hela kyrkans bön, och i kyrkan sjunger man när man ber. Bön och lovsång är ett. Bönens språk är hjärtats språk och folkets språk, det finns inget allmänt kyrkospråk som latin i ortodoxa kyrkan. Vill man veta vad de ortodoxa tror ska man alltså lyssna till hur de ber, inte främst vad de förkunnar. Av denna rika skatt finns inte mycket på svenska, även om förlaget Artos förtjänstfullt har givit ut en hel del ortodox litteratur till svenska under åren.
De svensktalande ortodoxa i Sverige lever i den märkliga situationen av att tillhöra olika jurisdiktioner (= kyrkor), fast de lever i Sverige och firar gudstjänst på svenska. Det finns alltså inte en svensktalande ortodox kyrka i Sverige. Detta har medfört att det har cirkulerat många olika översättningar till svenska av ortodoxa, liturgiska texter. Ofta har de översättningar som gjorts försökt behålla högtidligheten genom att klä liturgin i en gammaldags språkdräkt, med språkliga konstruktioner som inte längre används. I ett försök att undvika ett alltför banalt och utslätat språk har man ramlat i det motsatta diket. Vad gäller den viktigaste liturgiska texten, den Gudomliga liturgin enligt Johannes Chrysostomos, finns sedan några år en nyöversättning gjord av Finlands ortodoxa kyrka i samarbete med svenska språkexperter, bland annat fader Anders Piltz OP.
Mot denna bakgrund är alla försök att översätta den ortodoxa kyrkans rika texttradition till en modern och välklingande svenska mycket lovvärda. Den mest spridda ortodoxa bönboken på svenska utkom 1980, med översättningar av fader Christofer Klasson (död 1999) och den är sedan länge slutsåld.
Denna nya bönbok är sammanställd och översatt av en ortodox lekman, tillhörig den grekisk-ortodoxa kyrkan. Bibeltexterna är enligt Bibel 2000 och psaltarpsalmerna följer kyrkans dagliga bön (Katolska liturgiska nämnden). Bönboken innehåller morgon- och aftonböner, bön före och efter mottagandet av eukaristin och en kort biktförberedelse. Utan att ha förutsättningar för att kunna bedöma hur nära översättaren har kommit grundtexterna – grekiska och svenska är språkligt mycket olika – tycker jag att Heith-Stade har lyckats med att ge bönerna vackra svenska formuleringar, som så att säga håller för att bedjas med och slitas på. Min enda randanmärkning är valet av ordet Gudsföderska för Theotókos, istället för det mera sångbara, äldre Gudaföderska. (Ja, jag vet att det är språkligt korrektare, men när det gäller jungfru Maria är det svårt att bara vara logisk!).
Jag är tacksam för denna bönbok. Det är gott att se att man kan be på en modern och vacker svenska. Jag hoppas att boken kan få flera katoliker att be med sina ortodoxa trossyskon. Hjärtats ekumenik.
Hélène-Dominique Lindroth
David Heith-Stade: Bysantinsk bönbok, Artos, 2020
