Georg


Skulpturgrupp av sankt Göran och draken i Storkyrkan i Stockholm Foto: Mattias Lindström

23 april

Dålig, ja giftig andedräkt. Hotfullt uppträdande, hutlösa krav på daglig matförsörjning. Draken som bodde i sjön vid staden Silena i Libyen hotade staden. När fåren tog slut fick man servera barn och unga kvinnor, om staden skulle skonas. Till sist fick till och med kungen låta sin dotter bege sig ner till sjön för att slukas av odjuret. I samma stund råkade den helige Georg komma förbi. Han frågar prinsessan varför hon gråter. Hon uppmanar honom att fly för sitt liv. Legenda aurea – Den gyllene legenden, en medeltida samling av helgonlegender – fortsätter:

Men Georg besteg sin springare, väpnade sig med korsets tecken och gick djärvt till anfall mot draken, som kom emot honom. Befallande sig i Guds hand svingade han sin lans med kraft och sårade draken så svårt att den sjönk till jorden. Och Georg sade till jungfrun: Tag din gördel, mitt barn, och kasta den utan tvekan kring halsen på draken. Så gjorde hon, och draken följde nu efter henne som en tam hund, och hon förde honom in i staden.

Georg – som skulle bli riddarnas, scouternas och ryttarnas helgon – erbjuder nu staden att döda draken, om dess invånare vill låta sig döpas och bli kristna. Det gör de och kadavret efter monstret släpas ut ur staden av fyra par oxar. Kungen vill belöna hjälten med pengar, men Georg avvisar detta ädelmodigt och ger honom i stället fyra lärdomar: 1) Ta hand om Guds församlingar, 2) hedra prästerna, 3) gå flitigt i mässan och 4) ha ständig omtanke om de fattiga.

Sant eller bara intressant? Det har alltid funnits sund skepsis inom och utom kyrkan mot legender med sagomotiv. I de äldsta berättelserna om Georg från 400-talet finns inget om draken. Det rör sig nog om rester av folktro från tiden före kristendomen, där hjältegudar besegrade monster. Som psykologiskt-symboliskt manbarhetsmotiv (ung man blir vuxen och giftasmogen genom motgångar och faror) är temat givet i litteratur och drama i otaliga varianter.

Men bakom legenderna finns en verklig, historisk Georg. Han föddes i Kappadokien i nuvarande Turkiet och var officer hos kejsaren Diocletianus, under vilken den sista striden stod mellan kristendomen och statsmakten i romarriket, innan kristendomen blev statsreligion. Han ska ha dödats för sin kristna tro 303 efter fruktansvärd tortyr under den sista och största förföljelsen. Ett land bär hans namn, Georgien, och han är skyddspatron för bland annat England, Etiopien, Bulgarien och Ryssland. Det grekiska namnet Georgios betyder jordbrukaren, och på svenska har vi formerna Göran, Örjan och Jörgen.

Sankt Georg, den kämpande riddaren, blev identifikationsfigur för kristna soldater och korsriddarna. I honom såg man riddaridealet, att manlig styrka finns till för att skydda de svaga och förtrampade; han tänkte ju inte på egen fördel och ville inte ha någon belöning. Medeltidens sjukhus för spetälska i Lund, Sankt Jörgen, bar hans namn, likaså ett mentalsjukhus i Göteborg och sjukhuset i Lödöse. Sankt Görans sjukhus i Stockholm finns kvar än i dag.

I Storkyrkan i Stockholm finns en berömd träskulptur från 1400-talet av sankt Göran, draken och prinsessan. I denna framställning representerar sankt Göran Sten Sture den äldre, draken den danske kungen Kristian i, och jungfrun endera Stockholm eller Sverige. Statyn är skänkt av Sten Sture den äldre som segermonument över slaget vid Brunkeberg 1471.

(Katolska liturgiska nämnden)