Detta är en bok för alla som vill reflektera över sin inställning till döden. Det låter kanske mörkt, men är en mycket läsvärd bok som är ljus och skänker frid, snarare än dödsångest.
Owe Wikström är professor, religionspsykolog och präst. Peter Strang är professor, cancer- och palliativläkare och agnostiker. De har båda således stor yrkeskunskap om döden, men det som gör boken intressant är deras erfarenhet och den vänliga, opretentiösa tonen.
Owe Wikström fick hjärtstopp och räddades till livet av hustrun som var i närheten. I medicinskt hänseende dog han, men återvände till livet efter lång sjukhusvård och medvetslöshet.
Peter Strang berättar hur han väntar på ett hotfullt provsvar. Han får besked om att något elakartat har hittats och invaderas av katastroftankar. Alldeles oavsett hur det kommer att gå känns det som om jag står öga mot öga med den svindlande insikten om att det nu kanske är jag själv som måste föras över tröskeln.
I bokens kapitel ställer författarna frågor till varandra och resonerar. De vill väcka tankar kring stora existentiella frågor utan att kräva förkunskaper. Författarna skriver att man inte behöver läsa från början till slut utan rekommenderar att man läser lite här och där.
Stora filosofiska frågor behandlas. Vilken betydelse har avsaknaden av en gudstro för hur man hanterar sin existentiella ensamhet? frågar Peter Strang. Som läkare har han mött olika förhållningssätt inför döden, och det är inte säkert att den kristne känner större tillförsikt: Det är vanligare att känna en känsla av Guds frånvaro, just i den stunden när Gud skulle behövas som bäst.
Varför ska man överhuvudtaget tänka på döden, frågar författarna, och svarar: därför att döden och våra föreställningar om döden är av betydelse för hur vi upplever livet, här och nu.
Elisabet Finné
Owe Wikström och Peter Strang: Den ofrånkomliga gåtan – om döden och frågorna inför livets slut. Libris förlag, 2019.
