Litteraturvetare står inte högt i kurs hos Malin Persson Giolito. ”Litteraturvetenskap är inget för dem som gillar att läsa böcker”, låter hon en stöddig Uppsalaprofessor trumpeta ut.
Litteraturvetenskap: ett internt koketterande sida upp och sida ner med buzzwords som är inne för dagen fällda av smakdomare som ängsligt undrar om de bedömt ’rätt’ kring vem som är inne eller ute, vad som är högt respektive lågt just nu. Nej sådant gillar inte Persson Giolito.
Men trots sitt statement visavi akademiens (i allmänhet, inte Svenska akademien, får jag väl tillägga i dessa dagar) övningar konstaterar jag gillande att Persson Giolito behärskar konsten att gestalta en berättelse.
Det stilistiska bildspråket är kul, metaforerna är kreativa och lite lagom elaka. Miljöskildringen, advokatskrået, myndighetssverige, specifikt rättsväsendet, ger nyanserade inblickar till läsaren.
Huvudpersonen Sophia Weber har lagom mycket egna nojor och problem för att vara intressant att följa i flera kriminalromaner och storyn engagerar.
Storyn ja, vilken berättelse! Ett barn i en utsatt situation; Alex 7 år är mager, arg och har en misshandlad kropp, finns det rättigheter för honom? Hur fungerar samhället för Alex som har en dysfunktionell familj? Vad gör vuxna i hans närhet, tittar de bort?
Visst är det en eländesskildring i deckarens form som Persson Giolito dukar upp för läsaren, men det är också en berättelse om alla dem, som likt författaren, har en blick för socialt utsatta och ett hjärta som tvingar dem att agera.
Madeleine Sultán Sjöqvist
Titel: Bara ett barn
Författare: Malin Persson Giolito
Förlag: Månpocket
Utgivning: 2010/2018
