Det är med stor sorg vi tog emot meddelandet om pater Rudolfs bortgång den 17 augusti. Visserligen var dödsbudet väntat, för dörren till himlen har länge stått på glänt för denne 85-årige präst som betytt så mycket för så otroligt många katoliker, inte minst i södra Sverige, men sorgen blir inte mindre för det. Trots att hans hälsa har sviktat under flera år, har han oförtrutet och med glädje fortsatt att göra tjänst för den Herre och den kyrka han har älskat.
Pater Rudolf föddes den 15 oktober 1933 i södra Polen och han prästvigdes i Poznan den 22 juni 1958. Han kom till Sverige 1975 och efter en kortare sejour i Stockholm kom han till Malmö.
Här inrättades först ett litet kloster i en villa på Ekgatan, inte långt ifrån Sankta Maria katolska församling som grundades 1986 och vars förste kyrkoherde pater Rudolf blev.
Bara två år senare började den nya kyrkan i Rosengård projekteras. Den 6 januari 1990 var en stor dag för katolikerna i södra Malmö, och inte minst för pater Rudolf, då biskop Hubertus Brandenburg kunde inviga den nya vackra tegelstenshelgedomen Maria i Rosengård.
1996 flyttade pater Rudolf till Ystad där nya uppgifter väntade honom som kyrkoherde i Sankt Nikolai församling och här stannade han till pensioneringen 2009. Därefter återvände han till Maria i Rosengård, där han också fick sluta sitt långa liv och sin gärning.
Pater Rudolf besatt i hög grad en kvalitet som är så högt efterfrågad i dag: den sociala kompetensen. Han var också mycket musikaliskt begåvad. På hans initiativ bildades den polska ungdomskulturföreningen Kwiaty Polskie, på svenska Polska blommor, som fortfarande är mycket livaktig.
Pater Rudolf hade också en härlig humor och hans kommentarer gav upphov till många goda skratt. Till hans talanger måste också tillfogas han skicklighet att lösa korsord − en imponerande färdighet med tanke på att svenska inte var hans modersmål.
Men mest av allt gjorde pater Rudolf sig känd för ett troget förkunnande av Herrens evangelium och som en älskad biktfader. Nu har han lämnat oss och tomrummet efter honom är stort. Men samtidigt som vi sörjer får vi glädja oss åt att han nu finns hos Fadern.
Vergehlt’s Gott, pater Rudolf, må Gud löna dig! Gå in i din Herres glädje, du trogne tjänare, och må du vila i frid.
Text: Annica Skenberg
Foto: privat
