Svepduken i Turin, det tygstycke som är en av katolska kyrkans viktigaste reliker och som förvaras i katedralen i Turin, kan inte vara Jesu svepning. Den slutsatsen drar forskarna Matteo Borrini och Luigi Garlaschelli (forensisk antropoligi respektive organisk kemi) efter sin studie av tyget.
Borrini och Garlaschelli använde sig av kriminaltekniska metoder i sin undersökning om huruvida blodfläckarna på svepningen stämmer överens med de blödningar som skulle ha uppstått vid och efter en korsfästning. Och de har kommit fram till att de inte gör det.
De båda forskarna, som använde sig av en mänsklig modell vid experimenten, menar att de blodiga mönstren motsäger varandra och bildar en orealistisk helhet.
Svepduken är en linneduk som mäter 4,5 gånger 1,2 m. På tyget syns en avbild av en mansperson som bär spår av många skador, vilka har sagts stämma överens med det lidande som Jesus utsattes för efter sin dödsdom.
Bilden ska ha uppstått vid den oerhört kraftiga ljusexplosion som förmodas ha skett när Jesus återuppstod från döden och som ska ha fungerat som en fotoblixt.
Första gången tygbiten påstods vara Jesu svepning var 1357. Sedan dess har dess äkthet ifrågasatts många gånger.
En mätning enligt C14-metoden, som utfördes 1988, daterade den till år 1260–1390. En senare undersökning kom dock fram till att svepningen var mellan 1300 och 3000 år gammal.
Det råder också delade meningar om svepningen verkligen är fläckad av blod. En analys har visat att fläckarna är påmålade med rödfärg blandad med okra, en annan undersökning som gjordes 2017 visar att fläckarna kommer av blod och att den kemiska strukturen visar att blodet kommer från någon som utsatts för tortyr.
Källa: Catholic News Agency
