– Kära bröder och systrar, jag ville komma hit som en pilgrim som söker enhet och fred. Jag tackar Gud, för här fann jag er, bröder och systrar, som redan är på samma resa. För oss kristna är detta att vi vandrar med varandra inte en ploj för att stärka våra positioner, utan en handling i lydnad mot Gud och i kärlek till världen, den sanna kärlek som frälser.
Så sade påve Franciskus vid den böneandakt som inledde hans besök i Genève den 21 juni. Anledningen var Lutherska Världsförbundets 70-årsdag, till vilken påven hade inbjudits i anslutning till det gemensamma reformationsfirandet i Lund för snart två år sedan. För honom var resan till Genève – som ibland kallas ”protestantismens Rom” – en ekumenisk vallfärd.
Den gemensamma vandringen blev ett huvudämne i Franciskus tal i Kyrkornas Världsråd.
– Vandring är en disciplin som kräver ansträngning. Den kräver tålamod och träning, dag för dag… Den kräver också ödmjukhet till att vara beredd på att vända om och gå tillbaka när så behövs. Den innebär också omtanke om våra medvandrare, för bara tillsammans gör vi goda framsteg, sa påven.
I korthet: vandring kräver ständig omvändelse. Det är därför så många människor vägrar att vara med på vandringen, sa påven:
– De stannar hellre kvar i hemmets lugna vrå. Där är det enklare att sköta sina åligganden, utan de risker som hör till resan. Men då klamrar man sig fast vid en säkerhet för stunden som inte kan ge den säkerhet och glädje som våra hjärtan längtar efter.
Denna glädje och frid finner vi bara om vi går ut ur oss själva, sade Franciskus, också med adress till dem som har svårt att hänga med i hans reformsträvanden.
Katolska kyrkan är inte medlem i Kyrkornas Världsråd men har nära och vänskapliga relationer med rådet. Där ingår de flesta ortodoxa kyrkorna samt de anglikanska, metodistiska, baptistiska, lutherska och reformerta.
Påvebesöket skedde under rubriken ”Vandra, be och verka tillsammans” och ville vara ett bidrag till att minska klyftan mellan den katolska och de andra kristna kyrkorna. Franciskus är den tredje påve som besöker Kyrkornas Världsråd, efter Paulus VI år 1960 och Johannes Paulus II för 35 år sedan.
Franciskus endagsbesök avslutades med en stor kvällsmässa utomhus vid Palexpo konferenscenter nära Genèves flygplats. Arrangörerna hade förutsett 41 000 mässdeltagare, men räknade in något färre, omkring 37 000.
Påven talade italienska och franska från en provisorisk scen, omgiven av en grupp schweizergardister i sina blårödgula uniformer.
Men tonvikten låg på 70-årsfirandet av den stora ekumeniska organisationen, som ju också deltog i det gemensamma reformationsjubiléet i Lund där Lutherska Världsförbundets dåvarande ordförande, den palestinske biskopen Munib Younan, och påve Franciskus undertecknade ett ekumeniskt samverkansdokument.
I sitt tal vid bönemötet i början av besöket återknöt Franciskus till denna viljeförklaring om gemenskap och samförstånd:
-Efter så många år av ekumeniskt engagemang och på denna sjuttioårsdag för Kyrkornas Världsråd – låt oss bönfalla Anden att stärka och styrka våra steg. Allt för lätt stannar vi upp inför de bestående skillnaderna; alltför ofta blockeras vi ända från början av en viss trötthet och brist på entusiasm. Men våra inbördes olikheter får inte vara en ursäkt. Redan nu kan vi vandra i Anden: vi kan be, evangelisera och tjäna tillsammans. Det är möjligt och det behagar Gud! Att vandra, be och verka tillsammans: det är den ärorika väg vi är kallade att följa idag!
Kaj Engelhart
