Han var en engelsk munk som drömde om att bli martyr. Västmanlands apostel, David av Munktorp, kom istället att dö av hög ålder men han hann också med att utföra många underverk under sitt liv.
Kristnandet av Sverige var en lång process, som inleddes redan på vikingatiden och som inte avslutades förrän en bit in på 1200-talet. Mest känd bland missionärerna i Sverige är Ansgar, om vilken det finns en hel del skrivna dokument. Men traditionen berättar också om Sankt David, som var abbot i ett benediktinkloster på 1000-talet.
Sankt David – eller David av Munktorp som han brukar kallas – sägs ha kommit till Sverige i slutet av 1000-talet, på uppdrag av den helige Sigfrid. I likhet med många andra fromma munkar närde han en längtan efter att bli martyr, något som kan ha varit en bidragande orsak till att han begav sig till vikingalandet Sverige.
Med på missionsfärden var också Sankt Eskil och Sankt Botvid, och samtliga munkar vigdes vid ankomsten till Sverige till missionsbiskopar.
David verkade i Västmanland och hade sitt säte vid en kyrka som senare kom att kallas Munktorp, idag en tätort som tillhör Köpings kommun. Där vandrade han omkring, förkunnade Ordet, omvände och döpte. Vid en källa som än idag kallas Sankt Davids Källa sägs han ha döpt många västmanlänningar in i den kristna tron.
Den helige abboten sägs ha varit en varm och innerlig människa, som hyste stor kärlek både till Gud och människor och som med Guds kraft utförde många underverk. En gång räddade han, genom ett mirakel, en liten pojke som satt fast i en brunn – en annan gång hjälpte han ett barn som hade svalt en nål.
En ännu mer välkänd legend berättar om att David, som var både tankspridd och en smula närsynt, hängde upp sina handskar på en solstråle istället för på en spik. Där hängde de kvar tills han skulle använda dem igen.
David av Munktorp blev aldrig martyr, som han önskat. Trots att han var en orädd och okuvlig förkunnare av det sanna ordet, i en värld och en tid då fientligheten mot den kristna tron var stor, levde han till hög ålder. Under medeltiden vördades han som skyddshelgon just för Västmanland och Dalarna (Västerås stift) och han kallas för Västmanlands apostel.
Den äldsta delen av Munktorps kyrka uppges vara byggd åt honom, något som delvis bekräftats av konsthistorisk forskning. Byggnaden härstammar just från tiden kring år 1100, och dessutom uppvisar den engelska drag.
I Munktorps kyrka förvarades hans reliker under flera hundra år och platsen kom att bli en populär pilgrimsort. Det kom så många pilgrimer till platsen att kyrkan byggdes ut under medeltiden, för att motsvara behovet hos de vallfärdande.
I början av 1500-talet flyttades Sankt Davids reliker till Västerås domkyrka. 1510 tillkom två stora tavlor med kalkstensreliefer på både sidor om kyrkans västra port.
Relieferna avbildade kyrkans tre skyddshelgon, Guds Moder Maria, Johannes döparen och Sankt David. Västmanlands apostel avbildas i abbotsskrud med kräkla i högra handen och bok i den vänstra. Hans huvud är omgivet av en gloria med inskriptionen Sts David Anglicus (”Helige David engelsman”).
Sankt David av Munktorp firas den 25 juni och hans symboler är handskar och en abbotsstav.
Bitte Assarmo
