[R-slider id=”16″]
Medeltida vallfartsmål i Sverige, är de viktiga för oss katoliker idag? En dag i början av februari sitter vi, Jan Folkegård från Strängnäs och jag, Elisabeth Andersson från Sörforsa i Hälsingland, och samtalar med biskop Anders Arborelius om detta.
Jo, nog kan lokala pilgrimsmål ha sin betydelse i församlingarnas och enskilda katolikers fromhetsliv, kanske speciellt för dem som kommit till Sverige de senaste decennierna, från länder där marken har sugit upp martyrers blod och från platser som vi känner igen i Bibelns händelser. Kanske kan det vara till tröst att också här finns helig mark? Kan det också inspirera ungdomarna?
Vi påminner varandra om gamla och nya pilgrimsmål. Biskop Anders nämner flera medeltida och även nutida vallfartsmål, Sankta Magnhild av Fulltofta, Sankt David av Munktorp, Oskarström med flera. I Skellefteå gör man årligen en pilgrimsvandring i slutet av maj, antalet deltagare växer stadigt.
Så finns det Sankta Helena av Skövde och Götene, Salige Brynolf av Skara, Sankt Botvid i Botkyrka. Listan blir allt längre när vi pratar vidare om detta, det finns mycket från norr till söder i vårt avlånga stift. De svenska helgonen har för övrigt sin gemensamma festdag 24 september.
Så föds en tanke om att samla intresserade, till exempel på stiftsgården Marielund, för att undersöka vad som ännu finns, vad som används i församlingarna, och fundera över möjligheter och vad som kan göras för att lyfta fram våra svenska och nordiska vallfartsmål. Vad kan passa ungdomar, vad kan passa äldre?
Ett möte ordnas redan i höst 2018. Biskop Anders kommer om han kan. Studieförbundet Bilda hjälper oss. Stiftsgården Marielund tar gärna emot i september.
Ett av pilgrimens nyckelord är delande. Jan Folkegård har delat med sig i bokform: Vägen till Santiago de Compostela (Veritas förlag) och om den första kristna tiden i Närke, Brytningstid (Linderoths tryckeri, Vingåker).
Han har stor kunskap om medeltiden (eller som Jan föredrar att säga, ”den katolska tiden”) och pilgrimsmål här i Sverige och tycker att det är viktigt. Varför?
– Man har ett mål med vad man gör. Är målet avlägset behöver man delmål på vägen. Ser man livet som en pilgrimsvandring behöver man många delmål, säger han.
Jan Folkegård fortsätter:
– Ibland kommer man av sig i vandringen. Det behövs en paus, kanske en reträtt ett veckoslut, kanske en pilgrimsvandring till ett mål där både vägen och målet hjälper till eftertanke och framåtblickande.
Redan från början har man i den kristna kyrkan sökt upp platser och helgon för att få stöd för sina tankar och böner.
Platserna styrker tanken och helgonens förbön hjälper, säger Jan:
– I Sverige har man inte enbart gått till de stora målen som Jerusalem, Rom eller Santiago de Compostela. Man har också uppsökt de helgon och platser som sedan katolsk tid varit vallfartsmål här i Norden.
Den katolska tidens pilgrimsström genom Sverige gick huvudsakligen till S:t Olof i Nidaros. Vägarna genom Sverige blev många eftersom man kom från olika håll. Över hundra svenska medeltidskyrkor har kvar bilder eller skulpturer av till exempel S:t Olof från den katolska tiden, vittnesbörd om delmålen på vägen.
Ulrika Hådén tillhör Sankt Olofs församling i Sundsvall och är ordförande i den lokala pilgrimsföreningen i Medelpad, och dessutom sammankallande för nätverket Nordic Pilgrim Saint Olav. Hur ser hon på vikten av att synliggöra de lokala helgonen, i Sverige och i Norden?
– För mig har det varit nt att kunna hjälpa till att ordna pilgrimsvandringar för Sankt Olofs katolska församling, och även ekumeniska vandringar. Jag vill visa på vilket viktigt helgon han var och kan vara även för oss idag.
Ulrika Hådén tycker att det är roligt att inte bara svenskar, utan också grupper med annat ursprung, till exempel från Filippinerna, har vandrat och rest:
– Norrlands dekanat ordnade en vallfärd 2017 till Nidaros (det gamla namnet på Trond- heim). Där besökte vi Nidarosdomen, men först den nya fina katolska domkyrkan, Sankt Olav. Tänk att vårt skyddshelgons reliker finns både i Sankt Olavs katolska domkyrka i Oslo (”Helligdomsarmen”), i Sankt Olavs katolska domkyrka i Trondheim och i vår församlingskyrka här i Sundsvall, Nacksta Sankt Olof!
Sommaren 2017 pilgrimsvandrade en liten grupp med åtta unga katoliker från Västkusten tillsammans med pater Lukasz Lewczuk ofm-cap. Eftersom pater Lukasz var med hade man förmånen att kunna fira daglig mässa, i Jesu Hjärtas kapell i Sörforsa, nära startpunkten, under vägen och sedan vid vandringens slut i Stråsjö kapell, som gett denna pilgrimsled sitt namn, Stråsjöleden.
Med minibuss fortsatte man sedan till Trondheim dit man anlände dagen för själva Sankt Olofsfesten, 29 juli. Pater Lukasz var med och koncelebrerade vid den katolska mässan som en gång om året firas i Nidarosdomen.
En av de som var med på vandringen är Jonatan Bengtsson.
– En av 2017 års höjdpunkter för mig var att fira Sankt Olof i Nidarosdomen. Norrmännen vet verkligen hur man firar ett nationalhelgon och mässan var slående vacker. Vår glädje i mässan berodde kanske även på en bra förberedelse. Vandringen längs Stråsjöleden bjöd på vacker hälsingeskog, tystnad, bön, samtal – ett långsamt närmande mot målet. Allt var väl organiserat. Med hjälp av kartor, stolpar och gps var det lätt att följa leden, berättar han.
En del av den beskrivna färden till Trondheim gick längs Helgonleden, en led som redan nu förbinder Trondheim med Uppsala. Från Uppsala finns sedan leder som kan ta pilgrimen via Vadstena ända till Santiago de Compostela. Några av etapperna är ännu inte i perfekt skick men flera pilgrimer har i nutid vandrat dessa sträckor inom Sverige och Norge.
Stråsjöleden är bara en av de leder som ansluter till Helgonleden. Även Vikingaleden från Grisslehamn ansluter, med början i Åbo i Finland, via bland annat Kökar på Åland, som också är ett välkänt vallfartsmål för många svenskar i samband med de årliga Franciskusdagarna.
Planen är att Vikingaleden ska dras ända från Novgorod, där Olof den helige började sin återfärd mot Norge efter en tid i landsflykt. Flera olika EU-projekt arbetar nu för att göra den långa pilgrimsleden möjlig. Digitala kartor finns redan bitvis för den som vill planera sin vandring (paxwalk.com) men mycket arbete återstår.
Det finns många andra mål för dagens pilgrimer att upptäcka. Vad finns det för lokala helgon i våra hemtrakter? Klosterruiner? Skulpturer? Heliga källor? En pilgrimsfärd måste inte vara lång eller gå till stora mål. Ett lokalt mål kan också vara ett fantastiskt delmål för en långvandrande pilgrim.
Den som är intresserad och vill veta mer och kanske vara med och lyfta fram de gamla och de nya katolska pilgrimsmålen i Sverige är välkommen till mötet i Marielund.
Elisabeth Andersson
