Att finna glädjen, barmhärtigheten och hoppet i Guds förlåtelse. Det var påven Franciskus önskan under mässan på Petersplatsen på söndagen, påskoktaven, som den katolska kyrkan sedan år 2000 firar som den Gudomliga Barmhärtighetens söndag.
Det var påve Johannes Paul II som under det jubelåret instiftade högtiden. Påven Franciskus mässa denna morgon samlade 550 barmhärtighetsmissionärer från hela världen – präster som sedan det extraordinära jubelåret 2016 fortsätter sin särskilda tjänst som ett tecken på Guds förlåtelse.
Påve Franciskus använde sig av två starka bilder i sin predikan. Han talade om dagens evangelium, och sa att även vi, liksom Tomas, är i behov av att röra med händerna – det räcker inte att veta att Gud existerar, eftersom vi inte är attraherade av en avlägsen Gud, hur rättvis och helig han än är.
Genom att övervinna motviljan att bikta oss, och gömma oss bakom stängda dörrar, kan vi beröra Jesu barmhärtighet även idag, förklarade påven:
– Att skämmas är det första steget till detta möte. När vi känner skuld, när vi skäms, är det själen som i hemlighet bjuder in oss till att bli medvetna om att vi behöver Herren för att vinna över det onda. Det värsta är när vi inte skäms över någonting. Vi är rädda för att skämmas! Att låda skammen leda oss till förlåtelsen. Var inte rädda för att skämmas! Var inte rädda.
Påven talade också om den uppgivenhet som man upplever när man upprepar samma synder. Men återfall ska även praktiseras vad gäller att be om förlåtelse, sa påven:
– Bikten ger oss nytt mod och nya krafter. Vi känner oss återigen älskade.
Påve Franciskus nämnde även den dörr som har blivit pansartjock av synden:
– När vi inte förlåter oss själva kan vi inte tro att Gud kan göra det. Men Herren älskar att slå upp portarna vidöppna, och då sker det underverk.
Kristus skiljer sig aldrig från oss, det är vi som lämnar honom utanför, förklarade påven vidare:
– Men när vi bekänner våra synder upptäcker vi att det var synden som höll oss borta från Herren. Det blir mötesplatsen mellan den av kärlek sårade Guden och våra sår. Det är därför som vi ber till Gud, som Tomas, att i förlåtelsen finna vår glädje, och i barmhärtigheten vårt hopp.
Källa: Vatikanradion
