Reklamen om Three Billboards Outside Ebbing, Missouri fick mig att tro att den skulle vara dramatisk och rolig. Den var snarare våldsam och obehaglig – men fantastiskt tankeväckande.
En ensamstående mamma som mist sin tonårsdotter efter en otäck våldtäkt med dödlig utgång bestämmer sig för att annonsera på tre stora reklamskyltar i ett försök att förmå den lokala polischefen att anstränga sig mer i jakten på mördaren. Det retar inte bara upp poliserna utan också större delen av samhället. Det utvecklas snabbt till en skruvad konflikt mellan mamman och ordningsmakten.
Det är lätt att förstå mammans desperation och att tidigt utse hjältar och skurkar i dramat. Men ju längre filmen pågår desto tydligare blir det att det inte går att dela upp huvudpersonerna likt får och getter. Rollfigurerna är med andra ord som folk är mest, med både fel och brister och en vilja att göra rätt.
Three Billboards Outside Ebbing, Missouri är film om otröstlig sorg, om direkt och indirekt skuld, om förlåtelse, om rasism och vardagligt förtryck och, inte minst, om ilskan gör oss till sämre personer. Historien slutar med många lösa trådar vilket skapar ett behov av samtal efteråt. Det är ett gott betyg för en film.
Titel: Three Billboards Outside Ebbing, Missouri
Regi: Martin McDonagh
I rollerna: Frances McDormand, Woody Harrelson, Sam Rockwell, Peter Dinklage, Caleb Landry Jones
USA, Storbritannien, 2017
Premiärdatum: 12/1 2018
Mattias Lindström
