Sankta Cecilia är ett av de kvinnliga helgon som ofta nämns i första eukaristiska bönen, och Stockholms katolska stifts psalmbok är uppkallad efter henne. Hon vördas som musikens helgon och många körer bär hennes namn – men vem var hon egentligen?
”Låt även oss, dina syndiga tjänare, som hoppas på din gränslösa barmhärtighet, förenas med dina heliga apostlar och martyrer … (Felicitas, Perpetua, Agatha, Lucia, Agnes, Cecilia, Anastasia) och alla dina helgon.”
Prästens ord under första eukaristiska bönen möter oss då och då, och de flesta av oss sjunger under mässan ur den blå psalmboken som bär hennes namn. Hon torde vara ett av den katolska kyrkans mer namnkunniga helgon här i landet – till och med Melodifestivalen 1984 hade en sång kallad Sankta Cecilia. Men hennes livsöde är i stora delar höljt i dunkel.
Sjöng till Gud i sitt hjärta
Så vitt man vet led sankta Cecilia martyrdöden år 230, under förföljelsen av kristna i det romerska riket. Enligt legenden var hon från en kristen senatorsfamilj och tvingades av sina föräldrar att mot sin vilja gifta sig med en adelsman – Valerian – som inte var kristen. Under bröllopet berättas att hon sjöng till Gud i sitt hjärta medan bröllopsmusikerna spelade, och på så sätt blev hon så småningom musikens och sångarnas helgon.
Enligt helgonberättelsen berättade Cecilia för Valerian under bröllopsnatten att hennes skyddsängel skulle straffa honom hårt om han rörde henne. Om han istället respekterade att hon inte ville röras skulle ängeln älska honom. När Valerian bad att få se ängeln uppmanade Cecilia honom att låta sig döpas av påven, Urban I. Han gjorde så, och såg därefter en ängel stå bredvid Cecilia och kröna henne med en krans av rosor och liljor.
Kroppen helt välbevarad
Cecilia ska ha lidit martyrdöden för sin kristna tro strax efter sin man och dennes bror. Efter en misslyckad halshuggning med tre slag förblödde hon enligt berättelsen efter tre dagar med tre utsträckta fingrar som symboliserade Treenigheten. Hon begravdes först i Roms katakomber av Urban I och flyttades så småningom till den kyrka i Rom som bär hennes namn och där hennes grav fortfarande finns, Santa Cecilia in Trastevere.
I kyrkan finns även en mycket naturtrogen marmorstaty av henne som visar hur hon såg ut när hon hittades i sin grav när den öppnades i slutet av 1500-talet, 1 370 år efter hennes död. Kroppen ska ha varit helt fri från förgängelse när graven öppnades. Kyrkan – som har basilika-status – är byggd ovanpå ett romerskt privathus med badanläggning, som enligt legenden tillhörde Cecilias familj.
Helena D’Arcy
