Vincent de Paul – 27 september

Vincent de Paul föddes 1581 och dog 1660. Han helgonförklarades 1737 och är skrinlagd i Église Saint-Vincent-de-Paul i Paris. Han är skyddshelgon för bland annat välgörenhetsarbetare, sjukhuspersonal och fångar.

Vincent de Paul (eller ”Depaul” som han själv skrev – det var inget adligt namn som man kunde tro) var bondsonen som blev rådgivare åt 1600-­talets kungligheter. Han var samtidigt nära många utsatta människor på samhällets botten. Han brukar berömmas för sina enorma insatser för fattiga i dåtidens Frankrike. Få vet att han som ung präst togs av pirater och såldes som slav i Tunis. Han omvände sin tredje ägare och återvände med sin nya trosfrände efter två år. De tog sig över Medelhavet i en roddbåt.

Den begåvade sonen till en vanlig lantbrukare hade prästvigts redan som 19-åring. Vincents predikningar ledde många till biktstolarna. Blivande präster samlades regelbundet hos honom bara för att lyssna. Han hade en vinnande förmåga att få människor med sig i sitt engagemang för utsatta och utstötta. När han med tiden blev änkedrottningens rådgivare kunde hans arbete finansieras i stor skala: fattiga, sjuka, fångna, galärslavar, föräldralösa barn och ensamma gamla fick stöd av prästen och hans medarbetare. 

Åtskilliga gemenskaper skapades av honom: mest känd är Missionskongregationen, de så kallade lazaristerna eller vincentianerna (för präster), samt Barmhärtighetens systrar, som skulle verka ute i slummen (förr i världen kändes de igen på sin väldiga vita, segelliknande huvudbonad, idag ersatt av en mer praktiskt dräkt). Att kvinnor som vigt sitt liv åt Gud gick omkring ute på gatorna var provocerande på den tiden. Men allt för de fattigas väl! Till och med bönen fick komma i andra hand när en fattig behövde hjälp. Den helige Benedikt lärde tvärtom att ingenting får gå före gudstjänsten – kyrkans tradition har olika kallelser och helig kan man bli på många sätt!

Helgonet Vincent var stor människokännare. Drottningen som ville göra gott mot de fattiga men tvekade om hon skulle offra sina diamanter, fick en mild kritik som också var en finurlig komplimang: ”En drottning”, sade han, ”behöver inga smycken.”

Monsieur Vincent – som man kallade honom – visste vad ofrihet och fattigdom var och predikade solidaritet. Tidens mäktiga gillade honom men glömde snart hans ord. Missnöjet jäste i de breda lagren. Hundra år senare drunknade monarkin i franska revolutionens blodbad.

Ur ett brev av den helige Vincent de Paul:

Tjänsten åt de fattiga måste gå före allt annat och utföras utan dröjsmål. Om en fattig behöver medicin eller annan vård under bönetiden, gå då lugnt till honom och stå Gud till tjänst med det som behöver göras där, som om ni för Guds skull går från Gud. Ni underlåter en gudstjänst för att utföra en annan tjänst åt Gud. Kärleken står högre än alla regler. Allt måste vara inriktat på kärleken. Vad hon bjuder måste vi göra. Låt oss i synnerhet söka upp de mest övergivna. De är givna oss som herrar och mästare.

Kyrkans bön på denna dag:

Himmelske Fader, du rustade den helige prästen Vincentius med apostolisk kraft till hjälp för de fattiga och till fostran av kyrkans tjänare. Håll oss brinnande, som han, i anden, så att vi älskar det han älskade och lever som han lärde.

Katolska liturgiska nämnden