Ludmila av Böhmen – 16 september

Mordet på den heliga Ludmila, avbildad i Dalimilkrönikan från början av 1300-talet. Från vänster syns hur hon förbereder sig inför den stundande attacken, därefter hur hennes mördare bryter sig in i slottet och slutligen drar henne upp ur sängen (där hennes barnbarn, Wenceslaus, ligger och sover) för att strypa henne. Det sägs att avsikten med strypningen var att undvika blodspillan, för att hon inte skulle kunna betraktas som martyr efter sin död. En grov missräkning.

Två helgon, farmor Ludmila av Böhmen och hennes sonson kung Wenceslaus, satte tillsammans outplånliga spår hos det folk de var satta att styra. Men båda mötte också ett grymt öde på grund av sin tro. I år är det precis 1100 år sedan Ludmila av Böhmen ströps till döds av kontrakterade mördare – utsända av Ludmilas egen svärdotter. Hon firas av kyrkan den 16 september.

Ludmila föddes omkring 860, i ­Melnik strax utanför Prag. Hon tillhörde en adlig sorbisk familj och hennes far, prins Slavibor, gifte bort henne med Bořivoj, hertig av Böhmen. Detta var samtidigt som den kristna tron nådde dessa delar av Europa, tack vare de båda bröderna sankt Kyrillos och sankt Mathodios av Thessaloniki, slavernas apostlar. Tillsammans bestämde sig hertigparet för att låta sig döpas av sankt Methodios och de blev sedan hängivna evangelisa­tionen bland sina landsmän. Det var dock ingen lätt uppgift och de mötte kraftigt motstånd från delar av folket. 

För en tid blev de tvungna att fly sitt land i samband med en revolt men kunde strax återvända och återta styret. Hertig Bořivoj påbörjade arbetet med att flytta maktcentrumet till Prag och la grunden för det som skulle växa upp till att bli den mäktiga Pragborgen. Dessvärre dog han redan år 889, endast trettiofem år gammal, och Ludmila stod ensam med sina två minderåriga söner. Den äldste av dem lyckades i vuxen ålder återta hertigtiteln men när också han dog, blott fyrtio år gammal, efterträddes han av lillebror Vratislaus. 

Spänningar i familjen

Hertig Vratislaus gifte sig med ­Drahomíra och de fick minst sex barn, bland annat sönerna ­Wenceslaus och Boleslaus. Dessvärre var det inte slut med familjetragedierna utan pappa ­Vratislaus dog på krigsfältet endast trettio­tre år gammal. Kvar stod ­Drahomíra med sina barn – och sin svärmor ­Ludmila, som alltså nu fått begrava både sin man och sina bägge söner. 

I väntan på att Wenceslaus skulle bli myndig bestämdes att Drahomíra skulle regera över Böhmen i hans ställe – tillsammans med sin svärmor, änkehertiginnan Ludmila. Det visade sig vara ödesdigert. De två kvinnorna hade helt olika syn på pojkarnas uppfostran och Drahomíra, ivrigt uppbackad av de adelsmän som ännu var hedningar, började mer och mer motsätta sig farmor ­Ludmilas målmedvetna kristna påverkan på Wenceslaus. 

Det gick så långt att man smidde planer på att röja änkehertiginnan ur vägen en gång för alla. ­Ludmila anade hotet och flydde till slottet i ­Tetín, strax väster om Prag. Drahomíra och adelsmännen var dock beslutsamma i att fullfölja de ondskefulla planerna och lönnmördare utsågs, två adelsmän vid namn Tunna och ­Gommo (vars svenska namn skvallrar om att de kan ha varit diplomater utsända från det svensk-rysska riket i Novgorod). Kvällen den 15 september 921 bröt de sig in i slottet där Ludmila låg och sov och ströp henne till döds, med hennes egen slöja. Det sägs att hon blev varnad men beslutade sig för att invänta männen, efter att hon först tagit emot eukaristin.

Älskad julsång

Folket såg nu Ludmila som martyr och det började berättas om underverk. För att hindra sin svärmors inflytande också efter döden lät Drahomíra bygga ett kapell helgat åt sankt Mikael vid hennes grav. Så fort Wenceslaus tog över styret lät han dock flytta sin farmors kvarlevor till Sankt Georgbasilikan intill Pragborgen, där också hennes man Bořivoj låg begravd. 

Heliga Ludmila betraktas nu som skyddshelgon för Böhmen, Tjeckien, konvertiter, änkor – och för dem som har bekymmer med sina ingifta släktingar. Hennes barnbarn, som också skulle komma att bli helgonförklarad, sjunger man än idag om i en av de mest älskade julsångerna från ­England, Good King Wenceslaus. Men det är en annan historia.

Mattias Lindström