Bernadette Soubirous – 16 april

Utvald. Bernadette Soubirous var bara 14 år när jungfru Maria visade sig för henne vid en grotta i den lilla staden Lourdes i södra Frankrike.

De mest oväntade personerna väljs gång på gång av Gud för att vittna om Guds rike. Bernadette Soubirous (1844–1879) var bara en fjortonårig fattig mjölnarflicka när jungfru Maria visade sig för henne. Men hennes vittnesbörd har lett tusentals människor till att själva söka Guds barmhärtighet.

De andra flickorna hade precis gått över det kalla vadstället, Bernadette själv var ensam kvar. De ser på avstånd hur hon plötsligt knäböjer och tar fram sin rosenkrans medan hon stirrar på en nisch vid klippgrottan framför henne. Hon är orörlig, ”vit som döden”, och reagerar inte på tillrop, inte ens när de kastar småsten på henne.

På väg hem avslöjar hon försiktigt: ”Jag såg en dam klädd i vitt med blått skärp och en gul ros på varje fot”. Senare berättade hon allt. Först hade hon hört något som lät som en vindpust. Träden rörde sig underligt nog inte, men framme vid grottan rörde sig grenarna på en vild rosenbuske. Där såg hon ett milt ljus och i ljuset en leende ”vacker dam”, som öppnade handen i en välkomnande gest som tycktes uppmuntra flickan att gå närmare. Bernadette gnuggade ögonen flera gånger, men den leende damen var kvar. Med darrande händer tog flickan fram sin rosenkrans men förmådde göra korstecknet först när damen gjorde det. Då försvann all fruktan. Damen lät pärlorna i sin egen rosenkrans glida mellan sina fingrar när flickan bad, men själv rörde hon inte läpparna. Till sist gav damen tecken att Bernadette fick komma närmare, men hon vågade inte. Då försvann synen ”bara så där”. Att det var jungfru Maria själv, Guds Sons moder, förstod flickan först senare.

Erkänd av kyrkan

Platsen är Lourdes i södra Frankrike och året 1858. Marias budskap om omvändelse och botgöring spred sig snabbt, men Bernadette – som kom från en mycket fattig familj – utsattes för polisförhör, misstro och anklagelser från oroade myndigheters sida. Men inget kunde få den uppriktiga mjölnardottern att förneka vad hon hade upplevt och allt fler började följa med till grottan för att se när hon bad. Hon själv ogillade all offentlighet kring de totalt arton uppenbarelserna och avvisade pengar, presenter och beundrare som ville att hon skulle lägga händerna på dem eller röra vid deras rosenkransar.

När kyrkans granskningskommission 1862 godkände uppenbarelserna sattes den lilla byn, där Bernadette hade mött sådan skepsis, på kartan. Intensiv byggnation skulle göra om den till attraktiv pilgrimsort. Nu dög hon. Tidningarnas intresse var påträngande (hon lär vara det första helgon som fotograferats i sin livstid). Nu blev vanligt familjeliv med man och barn närmast otänkbart. Bernadette upptogs i ett kloster där hon – en jordnära flicka med humor – hade svårt att leva upp till systrarnas förväntningar. När den stora basilikan skulle invigas i Lourdes 1876, så som Maria hade begärt, deltog Bernadette inte i högtidligheterna.

– Vår Fru använde mig. De satte mig i mitt bås. Där stannar jag helst, sade hon om sin självvalda isolering.

Att Lourdes skulle bli en av kristenhetens största pilgrimsorter med upp till sex miljoner besökare årligen, hade säkert både glatt och skrämt henne.

Helgonförklarad

Bernadette var sjuklig hela livet men fruktade inte döden: ”Den rättfärdige behöver inte frukta kroppens upplösning, ty en dag ska han uppstå i härlighet”, skrev hon i sin anteckningsbok. Hon dog 1879 och hennes kista öppnades många år senare (undersökningar gjordes 1909, 1919 och 1925) i samband med processen som ledde till helgonförklaringen 1933. Kroppen var välbevarad, med muskler, inre organ och allt – rätt osannolikt i den fuktiga miljö där den rosenkrans Bernadette höll i hade rostat. Ett mirakel? Flickan som såg Maria ligger nu i en glaskista, som om hon precis hade somnat, i sitt kloster i Nevers i Bourgogne, mitt i Frankrike. Små skyltar i staden visar vägen dit. En stämning av vördnad och tyst, djup respekt vilar över kapellet.

En bön av den heliga Bernadette:

O Maria, det var i djupet av sorg och prövningar som du blev min Moder. Jag är därför skyldig dig min fullständiga tillit.

När jag prövas av världen, och när jag utsätts för frestelse och förtvivlan i själen vill jag komma och gömma mig i ditt hjärta, min goda Moder, och be att du inte låter mig gå under, att du vill ge mig nåden att vara ödmjuk och tillitsfull i mina prövningar när jag följer ditt exempel och lider med kärlek.

Ett barn som ger sig till Maria kommer aldrig att dö; min goda Moder, ha förbarmande med mig; jag ger mig själv helt till dig, så att du kan ge mig till din Son, som jag vill älska med hela mitt hjärta.

Min goda Moder, ge mig ett hjärta som brinner för Jesus. Amen.

(Katolska liturgiska nämnden)