Sankt Georg-katedralen i Lviv. Enligt vissa experter kan ukrainska grekisk-katolska kyrkan vara en bidragande orsak till att Rysslands president Vladimir Putin valt att invadera Ukraina, och på så sätt kunna kväsa motståndet till hans imperialistiska drömmar.Enligt vissa bedömare finns det en storslagen vision hos Putin som sträcker sig längre än vad de flesta kanske anar. Men dessa ambitioner kräver samtidigt att alla meningsmotståndare tystas – varav den ukrainska grekisk-katolska kyrkan kanske är den farligaste.
Nyligen tillkännagav katolska University of Notre Dame i Indiana, usa, att ärkebiskop Borys Gudziak, den högst rankade prelaten för den ukrainska grekisk-katolska kyrkan i usa, kommer att hålla årets examenstal. Oavsett omständigheterna är det ett väldigt vettigt val; Gudziak har sin examen från Harvard och studerade under Henri Nouwen, han är grundare och ordförande för det ukrainska grekisk-katolska universitetet i Lviv, och en av katolska kyrkans framstående offentliga intellektuella.
Men under rådande omständigheter är valet av Gudziak också ett tecken på solidaritet med Ukraina – samtidigt som Putin skoningslöst fortsätter med brända jordens taktik.
Om Jane Burbank, pensionerad professor i rysk historia vid New York University, har rätt kan valet av Gudziak också hjälpa till att förklara vad Putin gör i Ukraina.
Burbank publicerades i New York Times den 22 mars med en provocerande tolkning om Putins motiv. Glöm tsaren eller Sovjetunionen, hävdar hon – vad Putin egentligen vill ha tillbaka är inget mindre än det mongoliska imperiet, med honom i spetsen.
Det mongoliska riket
På 1910- och 1920-talen fanns det två stora intellektuella läger i Ryssland angående landets framtid efter tsaren, säger Burbank, och båda speglade djupt imperialistiska ambitioner.
Det ena lägret var bolsjevikerna som drömde om att Ryssland skulle leda arbetarklassens globala kamp för den klasslösa staten. Det andra lägret var mindre känt, men inflytelserikt inom eliten. Bland dem drömde man om att Ryssland skulle återuppbygga det storslagna eurasiska imperiet på 1200- och 1300-talen, som på sin höjdpunkt omfattade hela dagens Mongoliet, Kina, delar av Myanmar, Rumänien, Pakistan, Sibirien, Ukraina, Belarus, Kilikien, Anatolien, Georgien, Armenien, Persien, Irak, Centralasien och stora delar av eller hela Ryssland, tillsammans med ytterligare länder som underlydande stater.
Denna eurasiska vision föreställde sig ett sådant modernt imperium som var grundligt förankrat i den rysk-ortodoxa tron och därigenom stod som ett permanent bålverk av värderingar och traditioner mot det dekadenta västerlandet.
Det imperiet är, enligt Burbank, den ”stora teorin” som driver kriget.
Ukrainas grekisk-katolska kyrka
I sin tur kan det hjälpa till att förklara Putins besatthet av Ukraina, som inte bara handlar om dopet av Rus 988 [Vladimir I av Kievs beslut att massdöpa alla invånare i Kiev efter att han beslutat att ortodox kristendom skulle vara statsreligion, red. anm] eller att återuppta ett territorium som ryssarna alltid har betraktat som sitt. Det handlar också om att inom det berörda landområdet förstöra, eller åtminstone kväva, den främsta källan till motstånd mot den eurasiska visionen, nämligen Ukrainas grekisk-katolska kyrka.
Den överlägset största av de tjugotre österländska kyrkorna i full gemenskap med Rom, den ukrainska grekisk-katolska kyrkan, har cirka sex miljoner medlemmar, ungefär jämnt fördelat mellan Ukraina självt och en ukrainsk diaspora runt om i världen. Historiskt dateras den till 1596 och Brestunionen, då den ruteniska ortodoxa kyrkan i det polsk-litauiska samväldet ingick union med påven. År 1963 erkändes kyrkan officiellt som ukrainsk eftersom det var där den blomstrade och slog rötter.
Men siffror säger inte allt. Ukrainas grekisk-katolska kyrka slåss långt över sin viktklass när det gäller sociala och kulturella angelägenheter. Den hjälpte till att leda den ”orangea revolutionen” 2004–2005, som fällde Viktor Janukovitjs korrupta regim till förmån för den mer västvänliga Viktor Yuschenko. Den har också lett den moraliska och andliga mobiliseringen i opposition till den nuvarande ryska invasionen.
Drömmen om ett enat Ukraina
Ukrainas grekiska katoliker har en ädel historia, efter att procentuellt sett ha varit den mest förföljda kyrkan i världen under sovjettiden. Ärkebiskop Borys Gudziak föreställde sig arvet från dessa martyrer som en ”flygel” hos det återgrundade katolska universitetet i Ukraina, som beskrivs som det ”enda katolska universitetet mellan Polen och Japan”. (I överensstämmelse med Gudziaks studier under Nouwen är den andra flygeln de funktionshindrade.)
Nu bör man inte vara för svepande när man karakteriserar grekiska katolikers tänkande, eftersom de har sina interna kontraster och splittringar precis som alla andra. Till exempel: Ett mindre gäng grekisk-katolska traditionalister, som vigde sina egna biskopar utan tillstånd av påven 2009, förklarade faktiskt Petri stol ledig 2019, arrangerade en konklav och valde – av alla människor – den italienske ärkebiskopen Carlo Maria Viganò, som efter sin pensionering har gjort en andra karriär som professionell tagg i påve Franciskus sida.
Icke desto mindre är det ofarligt att säga att det typiskt grekisk-katolska tänkandet är högst nationalistiskt, men inte i den stridbara ryska ”oss mot väst”-stilen. I stället föreställer den sig ett verkligt självständigt Ukraina, som främjar det bästa av sin särpräglade kultur och samtidigt är djupt engagerat i det internationella samfundet. Som en del av den visionen har grekisk-katolska intellektuella drömt om att ukrainska ortodoxa och katolska troende skulle enas i någon form av ”försonad mångfald” och göra sig oberoende av Moskva.
Kväsa meningsmotståndare
De ukrainska grekiska katolikerna är vanligtvis också tveksamma till Vatikanens politik gentemot Ryssland. I praktiken innebär den ofta att böja sig för att blidka Moskva, för någon eskatologisk dröms skull, om att återförena det kristna öst och väst. Ur ukrainarnas synvinkel borde sådana långsiktiga ambitioner inte motivera att en tyrann tillåts hunsa med en lokal kyrka, som har betalat mer än sin beskärda del av blod för sin lojalitet mot Rom.
I det forna mongoliska riket finns det helt enkelt ingen plats för en så stor katolsk kyrka, en så livfull och relevant och, ur Moskvas synvinkel, så hotfull.
Att skada den grekisk-katolska kyrkan är för visso inte huvudorsaken till att ryska stridsvagnar fyller Ukrainas motorvägar i dessa dagar. Å andra sidan, ur Putins synvinkel, hade det inte varit en struntsak att på den egna bakgården få tyst på sin främsta andliga och intellektuella rival.
John L. Allen Jr.
chefredaktör Crux
