Från februari 2017 till oktober 2021. Så länge varade syster Gloria Cecilia Narváez kidnappning i Mali. Nu har hon berättat vad hon fick utstå under åren hos de muslimska extremisterna i Mali.
Franciskansystern, som ursprungligen kommer från Colombia, kidnappades den 7 februari 2017 av extremistgruppen Jama’at Nasr al-Islam wal Muslimin med band till al-Qaida i södra Mali, där hon verkade bland landets fattigaste. Hon fördes till okänd ort, där hon blev slagen med jämna mellanrum, ibland för att ha bett, ibland av ingen orsak.
Hon berättar för organisationen Aid to the Church in Need att hon då brukade be för sig själv: ”Min Gud, det är svårt att vara fastkedjad och bli slagen, men jag lever detta ögonblick såsom du ger det till mig… Och trots allt vill jag inte att någon av dessa män ska fara illa.”
Syster Gloria berättar vidare hur hon försökte vara ensam så hon kunde be högt, men att hon straffades om någon kom på henne.
– Vid ett tillfälle blev en av extremisternas ledare ursinnig och slog mig. Sedan skymfade han mig och skymfade gud genom att säga: ”nu får vi se om Gud får ut dig härifrån”. Hans ord var hemska och väldigt starka, och jag rös i själen medan vakterna skrattade. Jag närmade honom och sade väldigt allvarligt: ”Chefen, var snäll och visa mer respekt mot vår Gud. Han är Skaparen, och det sårar mig verkligen när du talar så om Honom.”
Syster Gloria berättar hur vakterna började titta på varandra.
– En av dem sade: ”Hon har rätt. Tala inte om hennes Gud på det sättet.” Och sedan var de tysta.
Ömsesidig tolerans ett måste
Under kidnappningen försökte man få syster Gloria att närma sig islam, men hon vägrade.
– De ville att jag skulle upprepa muslimska böner och klä mig enligt islam, men jag framhöll hela tiden att jag föddes in i den katolska tron, att jag växte upp som katolik, och att jag inte skulle ändra det för något i världen, om det så skulle kosta mig livet.
Under intervjun framhåller syster Gloria behovet av ömsesidig tolerans mellan dem som tillhör olika religioner. Hon berättar också att hon använde tiden under fångenskapen att reflektera över sin kallelse.
– Det var en möjlighet Gud gav mig att förstå mitt liv och hur jag kan svara Honom. Om vi respekterar andras frihet att leva enligt deras religion, då kan vi få samma respekt. Men viktigare än ord är, att vi måste försvara vår tro med att vittna med våra liv. Vi är kallade att vittna om vår tro.
(Aid to the Church in Need)
