Han påbörjade tidigt sin bana som jurist men på grund av en missbedömning misslyckades han. För Alfons Maria dei Liguori blev misslyckandet vägen till ett nytt liv med Gud.
Alfons Maria dei Liguori föddes i Neapel den 27 september 1696. Han var äldste son till adelsmannen Giuseppe dei Liguori och dennes spanskättade hustru Anna Cavalieri Liguori, och hade sju yngre syskon.
Giuseppe dei Liguori var marinofficer och Alfons fick tidigt lära sig att både fäktas och rida, så som brukligt var. Men eftersom Alfons hade både kronisk astma och var närsynt, så kunde han inte gå i sin fars fotspår och göra en militär karriär. Istället började han studera teologi och juridik och innan han fyllt 20 hade han påbörjat sin juridiska bana.
Alfons var begåvad och engagerad och det fanns ingen anledning att tro annat än att han skulle lyckas göra en karriär inom juridiken. Men när han var 27 år gammal förlorade han ett viktigt mål och misslyckandet gjorde honom förkrossad. Han bestämde sig då för att lämna juridiken och ägnade sig helhjärtat åt bön.
Då hörde han Guds röst inom sig och budskapet var tydligt och klart: Lämna världen och överlämna dig åt mig. Alfons lydde Gud och 1726, 30 år gammal, prästvigdes han.
Alfons blev snart en mycket omtyckt predikant och biktfader. Under många år vandrade han runt och predikade för folket och 1732 grundade han en kontemplativ orden för både kvinnor och en kongregation för män (redemptoristerna) vars huvuduppgift var att predika och ge själavård, i synnerhet till fattiga människor på landsbygden, något som alltid låg Alfons mycket varmt om hjärtat.
1750 gav han ut boken Glorie di Maria, ett av kyrkans mest uppskattade verk om mariologi, och tre år senare gav han ut ett verk i moralteologi. Hans morallära anses ha en perfekt balans mellan mildhet och stränghet, något som gjort honom till den mest mest berömde av kyrkans moralteologer. Han gav också ut andra verk, och hans 111 skrifter beräknas ha gått ut i 17 000 upplagor.
Alfons var högt uppskattad, inte bara av folket han predikade för utan också av den Heliga Stolen, och vid ett tillfälle blev han erbjuden att bli ärkebiskop av Palermo. Han avböjde detta men 1762 uppmanades han av påve Clemens XIII att anta erbjudandet om att bli biskop av Sant’Agata dei Goti, i staden Benevento, några mil nordost om Neapel. Alfons var då 66 år gammal.
Han förblev biskop till 1775 då han, 79 år gammal, fick begära avsked på grund av sin alltmer bristande hälsa. Återstoden av sitt liv levde han avskilt, hos redemptoristerna. Där förberedde han sig i stillhet för döden och när han gick bort 1787 var han både blind och döv och led svårt att reumatisk, men var förtröstansfull och trygg i sin tro.
Alfons Maria saligförklarades 1816 och helgonförklarades 1839. För sitt verk om moralteologi förklarades han 1871 för kyrkolärare av påve Pius IX. 1950 utsåg påve Pius XII honom till skyddshelgon för biktfäder och moralteologer och skrev om honom i sin encyklika Haurietis Aquas 1956.
Den Helige Alfons Maria dei Liguori firas den 1 augusti och avbildas ibland som en ung präst, ibland som gammal och böjd och märkt av reumatism.
Bitte Assarmo
Källor: katolskakyrkan.se, catholic.org
