Snart har det gått ett år sedan Thomas Idergard prästvigdes i S:ta Eugenia kyrka i Stockholm. Här bor han bland sina medbröder i jesuiternas kommunitet och här har han sin första församlingstjänst. Hans väg hit har varit krokig, originell och fängslande. Nu berättar han om den för Katolskt magasin.
Det blev mycket ståhej i medierna kring Thomas Idergard i samband med hans prästvigning. Men så är det ovanligt att en person som har gjort karriär inom informationsbranschen och politiken, av många ansedd som ett namn inom Moderaterna, bland annat som möjlig framtida riksdagsledamot, går en väg som leder till ordensliv och prästämbete.
När Katolskt magasin träffar honom är det en av försommarens hetaste dagar, därtill helgdagsafton. Nedanför hans arbetsrum breder Kungsträdgården ut sig som en sydländsk badort där hundratals lediga människor lapar sol, latte och rosévin under körsbärsträden som ännu har kvar lite av sin blomning.
Här inne är det tyst, svalt och upplagt för personliga samtal, en lugn arbetsdag för pater Thomas.
Han har framträtt åtskilliga gånger i tidningar, radioprogram och tv-soffor. Många känner till den person som, under sin period som ordförande i Moderata ungdomsförbundet, ett år i slutet av 1990-talet låg på plats 27 på listan över Sveriges 100 viktigaste opinionsledare.
De känner också till hans uppdrag i näringslivet, som informatör i samarbete med tunga makthavare, och hans förunderliga kallelse som fick honom att ta med sig Katolska kyrkans katekes på konferensresor.
Nu vill Katolskt magasin veta mera om honom, om hans framgångsrika år då tron var avlägsen och om hans nya, allt djupare Gudslängtan.
Låt oss börja i barndomens fromhetsliv.
Han växte upp i en frikyrklig miljö, berättar han, men han ville döpas och konfirmeras i Svenska kyrkan.
– Och det hade mina föräldrar ingenting emot.
Dopet förrättades av hans farbror Per som var präst i Svenska kyrkan vid den tiden.
– Det var bland det sista han gjorde innan han konverterade. Så småningom prästvigdes han för Katolska kyrkan.
Per Idergard, som i många år har varit subsidiar i Kristi Moders församling i Umeå med placering i Skellefteå, har betytt mycket för brorsonens andliga väg. När Thomas konfirmerades fick han ett franciskanskt kors och bönboken Oremusav honom. Thomas var tidigt ”katolskt intresserad”, som han uttrycker det:
– I tonåren satt jag ensam uppe på julnatten och följde midnattsmässan i tv med Johannes Paulus II.
En annan betydelsefull person under uppväxten var mamma Gunborg som aldrig har vikit från sin övertygelse att Jesus är Frälsaren.
– I dag kan jag se en linje från Maria Magdalena till min mamma.
Han berättar vidare om de tidiga vuxenåren, hur han under studietiden i Umeå på 80-talet blev politiskt aktiv i kampen mot kommunism och socialism.
– Sedan blev jag Gud i mitt eget liv.
Så sammanfattar han steget från barndomens Gudstro till tron på den egna kapaciteten, prestationerna i karriären och en mångårig tillvaro med jakt på nöjen och materiella värden. Men under alla dessa år hade han en känsla av att det var något som fattades honom. I en vag Gudslängtan började han gå i Svenska kyrkan men där fick han ingen näring.
– Reformationen var fel som idé, kom jag fram till. Jag drogs till den kyrka som Kristus grundade.
Och så berättar han något märkligt:
– Första gången jag kom till kyrkan i S:ta Eugenia tittade jag upp mot fönstren och då var det något inom mig som sa ”Det är här du ska verka en dag!”
Det var inte en röst, hellre en förnimmelse, försöker han förklara.
– Jag hade varit på katolsk mässa i andra kyrkor men ingenstans hade jag fått en sådan förnimmelse som i S:ta Eugenia.
Den där upplevelsen var borta ur minnet i flera år men när han hade kommit tillbaka, som katolik och blivande präst, mindes han den.
Han gick en konvertitkurs mellan hösten 2008 och våren 2009. Under den tiden kom kallelsen. Den oroade honom eftersom den handlade om något mera än en längtan efter att bli katolik.
– Efter upptagningen berättade de andra i kursen att livet hade fått en ny glans. Jag kände tvärtom, en tomhet.
Vad han skulle göra av sitt fortsatta liv visste han inte, bara att han från och med nu skulle göra något helt annat av det.
– Jag var berörd av Guds kärlek och ville dela med mig av den. Jesus blev närvarande för mig och Katolska kyrkan gav mig ramverket.
En månad före konversionen hade han talat med pater Erwin Bischofberger S.J. om det som han upplevde som en prästkallelse.
– Han var förvånad men tog det på allvar.
Den som ifrågasatte kallelsen var Thomas själv.
– Efter upptagningen åkte jag till Berget i Rättvik och deltog i en ignatiansk reträtt för pater Ulf Jonsson S.J. Jag tänkte att jag då skulle bli av med kallelsetankarna som jag tyckte var helt knäppa!
Men reträtten gav i stället både intellektuella och andliga upplevelser av Jesus.
– Det var som om Han sade till mig: ”Jag har alltid varit här, det är du som har sprungit ifrån mig. Men nu när du har kommit till mig vill jag visa dig vad jag har tänkt.”
Direkt efter reträtten åkte Thomas till politikerveckan i Almedalen i Visby, såsom många år tidigare, för att ansvara för vissa program. Han hade alltid brukat se fram emot veckan men nu upplevde han den som en bubbla som försökte vara hans livsluft.
– Det var som om reträtten hade visat mig verkligheten där jag kunde andas frisk luft och vara fri. Det var en tydlig kontrast!
Sedan 2015 är han tillbaka i Almedalen som medansvarig för Kyrkans och jesuiternas program.
– Nu är jag där för att missionera för Kristus.
Kallelsetankarna hade alltså inte varit ”knäppa”. Också han måste ta dem på allvar. Han säger något som kan visa en kapitulation inför kallelsen och samtidigt ett svar på den:
– Jag såg på mitt liv med Guds ögon.
Efter tre år inleddes en ny fas i Thomas Idergards liv, ett novitiat i jesuiternas kommunitet i Nürnberg. Att det var just pater Erwin som hade varit den förste han hade talat med om sin kallelse fick stor betydelse för hans väg.
– Utan honom hade jag inte blivit jesuit. Hans sätt att vara präst och missionär berörde mig djupt.
Thomas nämner även diakon Stefan Nordström som en viktig person för ordenstillhörigheten.
– Han skolade konvertitgruppen i den ignatianska spiritualiteten.
Thomas Idergard var 43 år när han trädde in i orden. Efter det två år långa novitiatet avlade han löftena om kyskhet, fattigdom och lydnad.
– För 25-åringar kan det vara svårast att acceptera celibatet, kanske inte för den sexuella avhållsamheten utan för att de inte får en egen familj. För mig var fattigdomen och lydnaden svårast.
Fattigdomslöftet innebar att ge avkall på många världsliga vanor som hade varit självklara tidigare.
– Och i lydnaden ligger att inte längre vara herre över sitt eget liv utan att vara ägd av Herren. Men i den medvetenheten ligger en frihet. Jag kunde släppa många saker som hade bundit mig tidigare.
På knappt tio år har Thomas Idergard konverterat till Katolska kyrkan, inträtt i Jesuitorden och blivit prästvigd.
– Jag har erfarit en kallelse som vrider på livet, säger han och tillägger hur tagen han är av hur Gud kan tillåta de mest omöjliga fall att bli hans tjänare.
I hans nya vardag är det mycket jobb men han påpekar att det finns frid i allt han gör.
– När jag förmedlar Guds kärlek till världen vilar jag på en grund som inte faller tillbaka på prestation.
Men riskerar inte en före detta politiker att blanda samman en predikan och ett politiskt anförande?
– Nja, det krävdes att jag lärde mig en avgörande skillnad: i predikan är jag den som framför budskapet men det är Kyrkan som talar. Allt som kan förknippas med partipolitik är otänkbart, hävdar han.
Han menar dock att evangeliet om Kristus förstås har politiska konsekvenser även om det inte täcks in av något enstaka parti:
– Kyrkan har en uppgift att höja sin röst i politiska frågor där människovärdet hotas, som till exempel frågor om livets början och slut.
I dag används ordet värdegrund inom olika delar av samhället, men pater Thomas lägger inte någon politisk bedömning i detta ord utan en kristen. Han gör en gest mot krucifixet på väggen och säger:
– Här har vi värdegrunden. Den är en nödvändig förutsättning för en samhällsordning som konsekvent sätter människovärdet i centrum.
Hur är relationen till Moderata samlingspartiet i dag?
– Det är 20 år sedan jag var aktiv politiskt men jag har naturligtvis kvar personliga vänner i partiet, till exempel Ulf Kristersson och hans fru. De var med vid min prästvigning.
Han är glad och stolt över sina vänner i Moderaterna, säger han, liksom vänner i andra politiska läger och vänner utanför partipolitiken – alla dem som han har träffat genom livet och som han har fortsatt kontakt med.
Som präst i församlingen värderar han kontakterna med människor i bikt och samtal mycket högt.
– Jag är här för att hjälpa andra och det är fint att få vara andlig vägledare, att få träffa någon som Gud har berört. Det är fantastiskt hur Gud arbetar med en själ.
Men visst kan han bli missmodig när han tänker på vad människor utsätts för.
– Hela våra liv kan bli kullkastade av en annan persons synd.
Inför varje söndag lägger pater Thomas ut en predikan på Facebook. Ibland blir det också en katolsk kommentar till det som sker i världen. För honom är det naturligt att utnyttja sociala medier för förkunnelse.
– Jag ser det som en mission att dela det jag tycker är viktigt. Det blir som en gatupredikan som når många människor utanför församlingens gränser.
Genom Facebook får han kontakt med människor som är okända för honom. De kan skriva att de har börjat gå i kyrkan eller börjat läsa bibeln.
– Men det är självklart inte frågan om någon själavård på nätet.
Nej, den ger pater Thomas i enskilt rum i S:ta Eugenia, utom synhåll för fb-följare och bortom Kungsträdgårdens sorl.
Text och foto: Birgit Ahlberg-Hyse
Fakta om Thomas Idergard
Född 1969 i Skellefteå
Studerade sociologi och statsvetenskap för fil kand-examen vid Umeå universitet 1998-91
Uppdrag i urval 1992 – 2012:
Politiskt sakkunnig hos näringsministern
Förbundsordförande i Moderata ungdomsförbundet
Vice VD/kanslichef i Stiftelsen Sverige i Europa/Ja till euron
VD/Arbetande styrelseordförande, därefter vice koncernchef och HR-chef inom Prime-gruppen, bland annat med ansvar för organisations-och ledarutveckling
Senior advisor på Magnora AB med frågor kring samhällskontakt, lobbying och opinionsbildning inom verksamhetsområdena friskola och äldreomsorg
Programansvarig för idéarbete om framtidens vård och omsorg på näringslivets tankesmedja Timbro
Kolumnist i Svenska Dagbladet 1999-2001 och 2004-2006.
Regelbunden kommentator i ”Veckans nyhetspanel” i ”Gomorron Sverige” i Sveriges Television 2001-2009.
Konverterade till katolska kyrkan 2009
Universitetsstudier med sikte på prästämbetet:
Filosofi med fil kand-examen, Newmaninstitutet, Uppsala, 2010-2012
Teologi för Bachelor of Divinity/STB Degree, Heythrop College, London, 2014-2017.
Inträdde i jesuitorden 2012
Avgav första ordenslöften 2014
Diakonvigdes i februari 2017
Prästvigdes i september 2017
