Nyligen flyttade den amerikanska ambassaden i Israel från Tel Aviv till Jerusalem. Flytten är kontroversiell på flera sätt, och bland de kontroversiella aspekterna kan nämnas att två högprofilerade amerikanska pastorer medverkade vid ceremonin, John Hagee, grundar av kristna United for Israel och Robert Jefress, baptist och Trump-anhängare.
Båda männen har en brokig bakgrund. Hagee har hänvisat till katolicismen som Babylons sköka, och Jeffress har sagt att Katolska kyrkan representerar ”satans geni.
Men oavsett vad man anser om respektive pastor visar deras närvaro vid invigningen av ambassaden hur starkt evangelikala kyrkans stöd är för både Israel och Trump. 80 % av de vita evangelikanerna stöttade presidenten 2016.
Några katolska dignitärer var dock inte med vid ambassadinvigningen, varken från USA eller från det Heliga Landet. Inte heller ärkebiskop Leopoldo Girelli, påvens ambassadör i Israel (vars ambassad förblir fast förankrad i Tel Aviv), var där. Från katolskt håll har man varken uppmuntrat eller välsignat ambassadflytten.
Trots att evangelikanerna och katolikerna i USA har kommit varandra närmare under de senaste decennierna så finns det områden där de fortfarande står långt ifrån varandra. Israel-Palestinakonflikten är just ett sådant område. Här är katolska kyrkan, åtminstone från officiellt håll, helt enkelt inte med ombord.
Den Helige Johannes Paulus II var vida känd som en vän av både judendomen och av Israel. Trots det träffade han PLO-ledaren Yasser Arafat hela 12 gånger, och dessutom behandlade han honom som en statsman snarare än som den beväpnade bandit han var i Israels ögon. Franciskus har samma synsätt, och han var bland de första ledarna i världen att kritisera ambassadflytten när Trump tillkännagav den i december förra året.
Förra sommaren, efter en kris som rörde Tempelberget i Jerusalem, talade Vatikanens FN-sändebud Msgr Simon Kassas inför FN:s generalförsamling och redogjorde för den Heliga Stolens mångåriga syn på Jerusalem som unikt ur ett diplomatiskt perspektiv.
Han sa då att Vatikanen anser att Jerusalem behöver ha en internationellt garanterad specialstatus för att religionsfriheten ska kunna säkras, och för att alla religioner och etniciteter ska kunna ha fri tillgång till de heliga platserna.
Det finns många faktorer som spelar in för Vatikanens betraktelsesätt. Redan innan Israel utropades av FN spelade Vatikanens diplomater en nyckelroll i visionen att Jerusalem skulle betraktas som en corpus separatum, det vill säga en stad som får en särskilt rättslig och politisk status som gör att den skiljer sig från sin omgivning.
Detta infördes aldrig i praktiken och Vatikanen har mildrat sin ståndpunkt genom åren. Men man anser fortfarande att FN-resolutionerna är den rätta utgångspunkten.
Kulturellt intar Katolska kyrkan också snarare EU:s ståndpunkt än USA:s. Europa är helt enkelt inte lika pro-israeliskt som USA, där stödet för Israel ofta tycks vara odiskutabelt.
Dessutom ser Vatikanen sig som världens minsta stat och känner således en naturlig samhörighet med andra små stater, särskilt när uppfattningen är att en stor världsmakt – i detta fall USA, som stödjer Israel – skapar ett ogynnsamt läge för den lilla staten.
Den främsta orsaken till att evangelikala och katolska ledare ofta tänker olika är dock att katoliker har så stora intressen på spel, på grund av den betydande kristna befolkningen i området. Statistiken över den kristna närvaron i regionen är inte helt klarlagd men uppskattningsvis finns det omkring 300 000 kristna i Israel och 50 000 i de palestinska områdena, varav de flesta arabiska palestinier.
Genom åren har de katolska biskoparna i Mellanöstern generellt varit starkt pro-palestinska. Kritiken mot Israel är också ofta högljudd, eftersom många kristna palestinier är högst medvetna om sin status som minoritetsbefolkning i ett muslimskt samhälle och känner behov av att visa sin lojalitet med det muslimska styret.
Oavsett anledning så är i alla fall en sak relativt klar i den instabila miljö som utgör Mellanöstern av idag: Vatikanen kommer inte att ansluta sig till USA i ”diplomatstaden” i Jerusalem inom någon nära framtid.
Översättning och bearbetning: Bitte Assarmo
