Ända sedan medeltiden har den 30 april varit en populär dag för firande. Egentligen är det den heliga Valborg (ursprungligen Walpurgis) som står i centrum. Hon föddes omkring 710 och dog 779.
Enligt legenden var hon en engelsk prinsessa som kallades till Tyskland av Bonifatius, ärkebiskopen av Mainz, för att hjälpa till att kristna tyskarna. Med henne följde hennes bröder Willibald och Winibald (både sedermnera helgonförklarade).
Valborg hade förberetts väl för evangeliserandet, genom undervisning som hon fått av systrarna i nunneklostret Winborne Abbey i Dorset. Tack vare den gedigna utbildningen kunde hon senare också skriva sin bror Winibalds biografi, och även en redogörelse på latin för Willibalds resor i Jerusalem.
Av den anledningen har hon, i Catholic Encylopedia, omnämnts som den första kvinnliga författaren i både England och Tyskland.
Väl i Tyskland gick Valborg in i en nunneorden och bodde i klostret i Heidenheim am Hahnenkamm nära Eichstätt. Klostret hade grundats av brodern Willibald och efter hans död 751 blev hon abbedissa.
Valborg avled den 25 februari 779 och begravdes i Heidenheim. På 870-talet flyttades hennes stoft till Eichstätt, för att där gravsättas den 1 maj. Därför firar man i bland annat Sverige, hennes namnsdag den 1 maj som ett minne av flytten av hennes reliker. På kvällen före hennes festdag, den 30 april, firar man således Valborgsmässoafton.
Kort efter hennes död sades det började rinna en helande olja från klippskrevan där hennes reliker var begravda. Det drog pilgrimer till hennes gravplats och 870 helgonförklarades hon av påve Hadrianus II.
Valborg är skyddshelgon för Eichstätt, Antwerpen, Oudenaarde, Veurne, Groningen, Zutphen och andra städer i och kring Nederländerna. Hon är också skyddshelgon för människor som är smittade av rabies.
Källa: Catholic Encyclopedia
