Kasimir Jagiellon föddes den 3 oktober 1458 och var den näst äldste sonen till Kasimir IV, kung av Polen och storhertig av Litauen. Hans mor, Elisabet av Österrike, var bördig det tyska furstehuset Habsburg. Kungaparet fick tretton barn, varav Kasimir var nummer tre i ordningen.
Som kungason fick Kasimir en väl underbyggd undervisning, bland annat av den polske prästen Jan Diugosz och diplomaten Johannes Longinus. Han visade tydligt att han både var begåvad och intresserad av statsmannakyrket. Men Kasimir, som var djupt troende, hade också redan tidigt ett socialt patos. Han ägnade mycket av sin tid åt att hjälpa de fattiga och utsatta, och åt bön och botgöring.
När hans äldste bror Vladislaus valdes till kung av Böhmen 1471 gjordes ett försök att kröna den då 13-årige Kasimir till kung i Ungern. Kasimir deltog själv i den militära kampanjen, men det hela misslyckades och han återvände hem. Där sågs han nu som en tänkbar tronföljare och fick den finaste utbildningen samtiden kunde ge.
Den italienske humanisten Filippo Buonaccorsi, också kallad Callimachus, kallades till hovet men det var fortfarande Jan Diugosz undervisning som den unge Kasimir visade sig vara mest intresserad av. Hans fromhet hade tilltagit efter misslyckandet i Ungern, och han beskrevs av sin samtid som djupt engagerad i religiösa frågor.
Kasimir hyste också en motvilja mot den lyx och det överdåd som hovlivet erbjöd. Han ansåg att det skulle distrahera honom från det religiösa livet, som han såg som det allra viktigaste, och därför valde han att leva ett enkelt, rentav asketiskt, liv. Han bar enkla kläder, sov på golvet istället för i den kungliga sängen – om han alls sov.
Ofta tillbringade han hela nätter i bön. Tron betydde så mycket för Kasimir att han till och med avvisade en äktenskapsallians som hans far föreslog för honom.
1484 dog Kasimir, endast 23 år gammal. De flesta historiker är ense om att han troligen drabbats av en lungsjukdom, förmodligen tbc. Han begravdes i kryptan under det kungliga kapellet i katedralen i Vilnius.
Redan kort efter Kasimirs död uppstod en kult kring hans person, och hans sista viloplats blev ett pilgrimsmål för fromma kristna. Tidigt rapporterades också om mirakel knutna till prinsen.
1514 lämnade hans bror Sigismund I av Polen in en första petition till påven om helgonförklaring och dessa upprepades regelbundet till 1517, då påve Leo X skickade sitt sändebud Zacharias Ferreri att undersöka möjligheterna.
1521 hade Ferreri dokumenterat flera mirakel, bland annat ett som ska ha inträffat 1518 eller -19 då Kasimir uppenbarade sig för den litauiska militären och bistod dem i en seger mot den ryska militären.
Kanoniseringen tycktes vara enbart en formalitet, men efter att Leo X gick bort 1521 hände sedan ingenting. Mellan 1523 och 1588 förekom inga helgonförklaringar överhuvudtaget, mycket beroende på attackerna från de protestantiska reformatorerna.
1602 fick Kasimir sin minnesdag och han firas den 4 mars. Han är skyddshelgon för Polen och Litauen och det finns mer än 50 kyrkor uppkallade honom i de båda länderna – och lika många i litauiska och polska civilsamhällen i Amerika.
Källor: Katolska kyrkan, Catholic saints.org
